Månad: oktober 2017

20170827_140054

Östanbäcksfolket – Årets Släktbok 2017

Vår släktbok, Östanbäcksfolket, har utsetts till Årets Släktbok av Sveriges
Släktforskarförbund.

Prismotiveringen lyder: ”Ulla Thorsell Östlund ger i sin bok en utförlig beskrivning av ättlingarna till paret Erich Pehrsson och Brita Olsdotter, som levde i Östanbäck under första hälften av 1700-talet. Men boken ger inte bara data och släkttavlor utan också berättelser och beskrivningar som belyser ekonomiska, kulturella och sociala sammanhang. Fotografier och instruktiva kartbilder ger djup och liv åt framställningen. Notabelt är att författarinnan inte håller sig till traditionella agnatiska perspektivet utan behandlar kvinnliga ättlingar på samma sätt som manliga.”

Priset delades ut i samband med årets släktforskardagar i Halmstad. Det skedde under en bankett på Hotell Tylösand. Prisutdelare var Släktforskarförbundets ordförande Erland Ringborg.

20171010_123333_resized (1) 20170826_215349(0)_resized

Årsmötet 2017 – Byavandring i Östanbäck

Torsdagen den 13 juli samlades en grupp människor vid allén till Gradins gård i Östanbäck. Det var medlemmar i Östanbäcks släktförening men även andra intresserade.

20170713_132717 20170712_123509_resized 20170713_142628

Vid alléns början fick vi en överblick över Kronohemmanet Östanbäcks utsträckning som det var år 1730, när Erich Pärsson och Brita Olsdotter kom som nybyggare från Anundsjö. Vi den syn av hemmanet år 1729 skriver synemännen att hemmanet bestod av ”en stuga, en kornlada, en bastuga och ett fähus, alldeles nederfallne och oppruttne, åkern i lägd och linda, ängarna med skog övergångne. Intet kvarnställe, men skog, mulbete och fiskevatten till nödtorft för den skull prövar rätten skäligt att för Eric Pehrsson projectera 15 frihetsår”. Under årens lopp hade Lillegårds- och Krångebönderna tillskansat sig delar av marken. Erich var missnöjd med detta och skrev till myndigheterna för att få sin mark tillbaks. Erich och Pär fick åtta barn varav sex blev vuxna.

Ursprungsgården tros ha legat där nuvarande Johan Gradins gård ligger. Johan är den nionde generationen på gården. Hemmanet sträckte sig från Ångermanälven till Betarsjön. Ulla och Åke berättade om gården och familjens öden. Söner tog över gården och föräldrar skulle kompenseras på olika sätt, vilket var inskrivet i födorådskontrakten. T.ex. skulle föräldrarna ha: 6 tunnor korn, en halv tunna råg, två kappar ärter, en mark humle, ett skålpund fläsk, på god och tjänlig åker så en kanna linfrö, en kapp hampfrö, en fjärdedels tunna Betarsjösill- en fjärdedels tunna sommarfisk – eller hårt saltad strömming, en tunna potatis, fyra kappar salt, föda för två kor och åtta småkreatur.

Man försäkrade sig också om barnens omsorger genom att skriva in att:”… visar mig mer eller mindre ömhet… att vad av våra kära föräldrar avtagna livstidsförmåner som ovan skrivet är skall vi, undertecknade söner, såsom lydigaste barn, att efterkomma och fullgöra”.

Eftersom Östanbäck var ett kronohemman, var det många saker, som man måste förbinda sig att uppfylla: ” åliggande honom att med flit och idoghet sköta berörde hemman och enligt den skedde av och tillträdessynen, ej allenast ofördröjligen förbättra de å husen funna bristfälligheter samt genom det tillräckelig spillning anskaffas, sätta gamla moderåkern i fullt stånd, utan ock i tio års tid varje år ånyo upprusta ett halft tunnland varav fyra Kappland efter behörig gödsling igenlägges till bördig äng, utom det humlegården flyttas och anlägges å tjänligare anvist ställe nedanför åkern. Kronobetjäningen i orten bör noga tillse att allt detta varder fullgjort och där efterlåtenhet skulle förmärkas sådant genast hos mig anmäla.
År och dag som förr skrivet står.
Carl Bunge/ Jonas Berg”

1791 blev Östanbäck skattehemman.

1852 delades hemmanet första gången mellan Jacob Ersson och Eric Ersson. Jacob tog namnet Gradin och Eric namnet Östlund.

Nu var det dags att gå vidare, efter att vi fått besöka Johans och Jennyannes hem. Där fick tittat på den konst, som Birgitta Lundberg, hustru till Johans farbror Svante, målat. Birgitta Lundberg är bosatt i Nice, Frankrike och är en erkänd konstnär, som har haft åtskilliga utställningar i Sverige.

Nu var det dags att vandra vidare. Vi promenerade förbi den gård, som blev Sigfrid Gradins, när han och brodern Sigurd delade på Gradinsdelen av hemmanet. De röda timmerhusen lyste upp den gråtyngda dagen. Promenaden fortsatte förbi OK/Q8 och vi kom fram till Östlundsdelen av hemmanet. Eric, som delade hemmanet med Jacob, flyttade hus och byggde nytt. Han byggde en förmånsstuga till sig och sin hustru. Dit flyttade de, när sönerna Eric och Sven delade på Östlundsdelen av hemmanet. Då var hela Östanbäck delat i fyra delar. Den del, som tillfallit Sven Östlund, såldes på 1950-talet till dåvarande Junsele kommun. Kommunen rev mangårdsbyggnaden och ladugården, sålde bryggstugan, härbret och boden för avflyttning och använde marken till att bygga ett ålderdomshem, numera äldreboendet Gunillagården. En del av marken användes till att bygga en bensinmack.

Efter promenaden och all information var det dags för kaffe och bulle. Eric Östlunds hemmansdel ägs nu av hans barnbarn Ingela och hennes make Johnny Asplund. De renoverar och håller gården i stånd för att flytta dit som pensionärer.

Årsmötet

Efter byavandringen återsamlades vi i Toppenstugan vid slalombacken. Där skedde årsmötet efter en given dagordning. Alla styrelsemedlemmar omvaldes.
I samband med årsmötet presenterades Sonja och Frost Per Larsson från Älvdalen. Frost Per Larssons farfar, Frost Per Persson, var gårdfarihandlare och var varje år i Junsele med omnejd och sålde sina olika saker. Han skrev brev hem och berättade om livet i Junsele. Han fick även brev från Junsele. Ett brev skrevs år 1897 av Eric Östlund, som frågade, om han fick sälja den kälke, som Frost Per hade lämnat i Östanbäck eller om han tänkte komma och hämta den. Genom att googla på Östlund och Östanbäck hittade de Östanbäcks släktförening. De kontaktade Ulla och beslöt att åka till Junsele och se platsen, där Frost Per hade varit. De ville också se den kristallkrona, som L P Palmén hade skrivit och berättat om. En kvinna hade skänkt den till Junsele kyrka. ”Den kostade över 500 kr.”

Så blev det dags att angripa den Exotiska planka, som vi undfägnades med. Det blev mycket prat vid borden och funderingar om, hur man var släkt med varandra. Så slutade den gråmulna dagen med många historier och skratt.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén