Christina Pärsdotter och "Gammryssen"

ur Östanbäcksnytt #6 1984

Christina Pärsdotter var dotterdotter till Taras förste bebyggare Olof Ersson. Hennes föräldrar var Olofs dotter Brita (1759-1816) och Pär Nilsson (1753-1816). Se sid 7 i Östanbäcksnytt Utskick 5. Makarna hade sju barn däribland Christina. När Christina föddes bodde familjen ännu i Tara. På äldre dagar flyttade Brita och Pär till Krånge. Båda föräldrarna dog i Krånge under nödåret 1816, förmodligen totalt utblottade. När Christina var 20 år hade hon tagit tjänst som piga i dåvarande Lidens prästgård på comminister Olof Sundwalls tid.

I Ådalslidens kommunionslängder 1740-1810 påträffas under prästehuset med dess folk, pigan Stina Pehrsdotter i längden 1802-1810. Hon upptas åren 1804-05, 1807 18/10, 1808 22/5 och 1810. Under sin tid i prästgården födde Christina en dotter utanför äktenskapet.

Dottern föddes den 9/10 1808 och döptes av comminister Sundwall till Stina Brita Ersdotter den 10/10 1808. Sista anteckningen i Lidens förhörsbok 1811-1812 om Christina är från 3/11 1811. Där står hon antecknad som gift?

Under anteckningen står ”flyttat till Junsele”. I Junsele förhörsbok 1811-1820 under Mo 1811-1812 finner man Christina antecknad som gift med ryssen Alexander, dotter Stina Brita. Under Christinas namn står noterat ”Hemma hos fadern i Krånge”. I samma bok under Krånge finner man Alexander, Christina och Stina Brita boende hos Christinas föräldrar. Alexander antecknad som Extra rot. Båtsman.

Jag har under åren intervjuat ett stort antal släktingar från när och fjärran om gamryssen och här jag sammanställt det från den muntliga traditionen , som går igen i samtliga intervjuer:
Alexander Alexandrovitj Gerasimoff föddes någonstans i tsarryssland under Katarina II:s sista regeringstid år 1782. Traditionen berättar att Alexander kom från en förmögen borgarfamilj. I någon intervju har ”Judisk” förekommit, åter i andra berättas att han ofta låg på knä framför sin lilla ikon och bad. Fadern ägde en Juvel- och Guldsmedsaffär. De var inalles tre bröder och alla var utbildade guldsmeder.

En dag stod Ryssland inför ett krig. Napoleon hade förklarat Ryssland krig. På den tiden hade Ryssland ingen stående armé, utan seden var den, att vid krig skulle en man ur varje familj gå ut i krigstjänst. Hos Gerasimoffs drog man lott bland bröderna och lotten föll på Alexander, som var yngst och ogift. Han fick som plåster på såren en del guldmynt av sina bröder. Det har berättats om att när han drog ut i kriget och stod uppställd till avmarsch, hur han då såg modern i förtvivlan riva sitt hår och hur hon föll och blev liggande. När han frågat sådana, som stod längre bak i kolonnen, om de sett henne resa sig, fick han veta att hon fortfarande låg orörlig, när de hade passerat.

Vid Friedland tillfogades de ryska trupperna ett nederlag och fred slöts i Tilsit 1807. I slutet av februari 1808 gick ryska trupper, utan krigsförklaring, över gränsen till Finland. Alexander skulle med tiden ha medverkat i arton slag och var intill döden trött på krigandet. Tillsammans med två kamrater började han planera att desertera. Någonstans nära den finska västkusten gjorde man slag i saken. Deras försvinnande upptäcktes snabbt och snart hade de en rysk spaningspatrull i hälarna. De förstod då att deras enda möjlighet att undkomma var om de tog sig till Sverige. Med förenade krafter byggde man en flotte, som skulle föra dem över. Man hade slaktat en ko, vars kött man hade för avsikt att torka och ha som proviant. Trion hade inte kommit långt från land, förrän de blev upphunna av den ryska spaningspatrullen. De öppnade eld mot männen på flotten. Den ene av desertörerna blev dödd och de andra två, Alexander och Nikita, hoppade i vattnet och började simma. Enligt traditionen skulle de simmande tagit sig över till Sverige. Även om de var goda simmare, låter det som en väl fantastisk bragd. Eftersom detta skulle ha hänt vid Kvarken är det kanske troligt att de simmade mellan småöarna i skärgården. De blev så småningom omhändertagna av en kvinna i Umeåtrakten, som skötte om dem till dess de återvunnit sina krafter. Ättlingar till Alexanders kamrat, sedermera ”Ryss-Edman” i Ed, (eg Nikita Telatoff f 1785 i Rafjästvana, som ligger nära staden Tula söder om Moskva) har skildrat flykten på nästan exakt samma sätt, som den berättats i min släkt. Nikita var en kort tid kring 1812 också extra rot båtsman i Junsele. När de ryska styrkorna kommit över till Umeå, blev Alexander och Nikita ertappade och ånyo instuckna i armén. Under det blodiga slaget vid Rödbäcksinget strax söder om Umeå rymde de igen. De gick över skogen på hösten 1809 och kom slutligen till Junsele, där de stannade. När Alexander hade varit i Junsele i många år begav han sig iväg till Umeå. Han hade, när han flydde, grävt ner en del guldmynt vid en källa. Dem ville han nu hämta. Han hade inte glömt, var källan låg, men när han kom fram, såg han bara åkrar och ängar. Bönderna i trakten hade dikat ut källan och han hittade aldrig sina pengar. Det finns mer smådetaljer att berätta, men det skulle bli alltför mycket material denna gång. Så långt alltså den muntliga traditionen.

I Västernorrlands Allehanda kunde man följa en artikelserie av Pelle Molin under tiden 26/5 och 18/6 1894. Rubriken var ”Krig i Ångermanland och ångermanlänningar i krig”. En del av artikeln hette ”finsk-ryska kriget 1808-09”. Under detta krig togo svenskarna flera fångar än vad ryssarna gjorde. Vid utväxlingen blev därför en del ryssar till övers och de placerades ut här och var i Norrland. En man vid namn Miketa (Nikita) kom till Ed och en annan, Alexander, kom till Junsele.

Egentliga krigsfångar voro de icke. Åtminstone hade Alexander enligt berättelse försökt en rymning i Ryssland för att slippa krigstjänsten men blivit ertappade på något olämpligt ställe och instuckan i armén.Från Umeå hade han rymt igen och kom i efterhand till Junsele. Han gifte sig med en svenska, som han på gamla dagar, på sitt brutna språk ibland berömde, ibland icke. Hon ville aldrig Schona (skönä=dö). I sin krafts dagar var han en mycket liten och ljuslagd karl med föga skägg. Då folk ibland frågade om han tänkte återvända till Ryssland plägade han svara: ”Om nu koma till rosland – bara en ro flick på brostet – piff, paff!”, vilket skulle betyda , att ryssarna skulle sätta en röd lapp på hans bröst och låta arkebusera honom.

I Junsele födelse- och dopbok för 1813 meddelas under ¾: ”3 april föddes och döptes pigan Christina Pärsdotters i Krånge son Alexander. Fadern angafs vara extra rot, båtsman Alexander, hvilken ärtjände att detta skjed under ektenskaps löfte så att Alexander då han rest til mönstringen i Hulsta såsom utcommenderad med handlsag och muntelig försäkran lofwade sin fästemö Christina Pärsdotter at om Gud unnade honom hemcoma med lifwet, så skulle deras ekta förbindelse med vigselln fullbordas. Men skulle han med döden afgå under sitt fälttåg skulle hans fästemö undfå hela den peningesuma på båtsmanslönen i ro-tan til sonens uppfostran. Betygar Maths Tollbom (sockenpredikant i Junsele 1791-1824) och Salomon Edlund i Krånge”. I en minnesskrift för Kungliga Västernorrl. Regemente 1854-1954 finns några rader om Alexander på sid 88. I artikeln ”Norrlands Båtsmanskompanier” står följande: Det var ganska vanligt att främlingar, som sökte svenskt medborgarskap erhöllo sådant endast under förutsättning att de blevo båtsmän. På 1800-talet har vi två sådana fall. En ryss blev båtsman i Ed. ”Ryss-Edman”allmänt kallad och en annan ryss blev båtsman i Junsele, den s k ”Ryss-Alexander”.

I en rulla över ”Extra roteringsmanskapet å 2:a Norrlands 1:a Kompani uti Vesternorrlands len” daterad ”Landskansliet i Hernösand 15/6 1812 står som båtsman på rote nr 17 Junsele ”Alexander Gerarsimott, Ryssland, 26 år, Guldsmed”.

Vad innebär den extra roteringen?

”Riksens ständer/riksdagen/beslöt 1810 att förstärka försvarkrafterna bl a genom att upprätta s k förstärkningsmanskap. Ett uttryckligt villkor stipulerades nämligen att en nyrotering av all oroterad jord skulle företagas. De gällde främst sådan jord som lämpligen förut icke kunnat infogas i de sedan slutet av 1600-talet bildade rotarna för de ordinarie båtsmännen. Den nya roteringen infördes på våren 1811 och kallades extra rotering. Båtsmännen från de sålunda bildade rotarna benämndes extra roteringsbåtsmän. De inkallades endast i krigstid och tilldelades icke torp. De extra roteringsbåtsmännen var inte inkallade 1812. 1813 tjänstgjorde de på fartyg stationerade i Öresund. 1814 tillhörde de besättningar på fartyg som från Landskrona förflyttades till Strömstad och Fredrikstad och medverkade till att betvinga Norge. Under fredsåren efter 1814 togs de extra roteringsbåtsmännen icke i anspråk. ” (överte Carl Hamnström). Torpet, som Alexander bodde på, hade han tydligen lite problem med. Det har berättats att man ville ta ifrån honom torpet och att han till fots gått till ”Kungs”. Förmodligen var det till Härnösand och Kungens Befallningshavare som man syftade på. Han fick i alla fall bo kvar. Det låg i västra delen av Krånge och kallas än i dag ”Ryss-torpet”. I dag bebos det av Stig Brodin.
När Alexander återvände från krigstjänsten gifte han sig med Christina. I Junsele vigselbok för 1814 står som första namnpar under den 7 mars ”Ryss-Alexander Gerasimoff f 1782 o. Christina Pärsdotter f 1784.”

Alexanders och Christinas barn var sonen Alexander som gifte sig och fick massor av ättlingar. Dottern Anna Alexandersdotter f 1815 flyttade till Härnösand 1835 där hon tjänade som piga hos handlanden Joh Fr Östmans änka Marg Cath Lundsström. Hushållet flyttade till Nätra först 1837. I Härnösand tappade jag spåret efter Anna. Dottern Stina Erika f 1824 var min farmors mor ”Ryss-Erika” allmänt kallad.

Den 5/12 1861 avlider Christina Pärsdotter i fallandesot = epilepsi. Makarna var utfattiga och det var nödår. Alexander överlevde sin hustru med nio år. De sista åren av sitt liv var han både döv och blind och fick gå på rote. Han tyckte att det var bittert och han, som kom från en förmögen familj i ryssland, skulle behöva gå och tigga mat för dagen. Han avled i Långvattnet den 13 oktober 1870, 88 år gammal.

Hans Sjöqvist

Föregående

Sagan om Gunnel Snålla

Nästa

Ewa Wiström – En springande fighter

2 Kommentarer

  1. Hans Sjöqvist

    Tack för mail!
    Det där judiska spåret är nog inte så hett i Alexanders fall. Han har inget judiskt namn. Har varit i kontakt med Judiska församlingen här iStockholm och kantorn där tror inte på den teorin. Jag kan inte utröna från foton om vi har judiska anor. Hur ser en jude ut ( 🙂
    Härstammar du från Vasilioff som nämndes i DVD filmen Ryska desertörer 1809? En sondotterdotter till Alexander kallades av prostenJosefsson i Junsele för”lilla Judinnan” när hon var lillpiga i prästgården .Vad det nu kunde betyda
    vet jag inte. Det är mig veterligen den enda antydan i den vägen som jag har hört traderas.
    Med vänlig hälsning
    Hans

  2. eva marie signäs

    Hej, jag har liknande historia, du nämner judiskt ursprung, vi har judiskt utseende på min mors sida och min mors mormor kallades ”Ryssa-Maria”, hon var barnbarn till Gabriel Vasilioff, som också lotten föll på, jag söker judiska rötter, har du foton på ättlingar där detta skulle kunna ses?

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén