ur Östanbäcksnytt # 2011

Jonas Jonsson, Spel-Jonas, föddes 1868 som son till Östanbäckaren Jon Nilsson, f 1863 och hans hustru Kajsa Matilda Salomonsdotter. De bosatte sig på Betarsjönäset.. Makarnas äldsta son hette Nils Jonsson, f 1860, och han blev min farfar. 1877 dog Jon Nilsson och Kajsa Matilda gifte 1879 om sig med torparen Nils Johan Zachrisson Norberg. I det andra äktenskapet föddes ytterligare två barn, bland annat Märta Maria (Faster Mia) år 1882. Mer om henne senare.

Spel-Jonas var hemma hos oss en mytomspunnen figur. Han var ju död sedan länge, och det jag minns var torpet där han bott med Faster Mia. Torpet kallade vi Spel-Jonas´ torpet. Byggnaderna hade ju raserats, och vad som fanns kvar var en stenkällare, och rester av något slags uthus. Runt torpet och i åkern växte dock frodigt med hallon. Det var båttur över Betarsjön varje sommar för att plocka dessa hallon. Jag minns att jag frågade min mor varför han kallades Spel-Jonas, och hon sa att det var för att han var en spelevink och lite ansvarslös. ”Bohemisk” kanske man skulle ha sagt idag. Han var bland annat delaktig i hembränning, och enligt mamma så tog han en gång på sig ett straff för detta, för han hade ju inte någon försörjningsbörda. Fast han var nog den gången rätt oskyldig, menade mamma. Hur det ligger till med sanningen lär vi ju aldrig få veta, men ibland så behöver ju släkten målas lite mindre svart än sanningen. Det var dock först när jag var i 20-års åldern som jag dessutom fick reda på att Spel-Jonas var bror till min farfar. Släktskapet var inget som man pratade allmänt om.

Mamma var ju som de flesta väldigt noga med att plantera lite blommor och sköta släktens gravar på kyrkogården. Många av gravarna hade ju ingen sten, men hon visste noga var olika personer låg begravda. Så farfars grav, farmors grav och många andra gravar sköttes om, trots avsaknad av gravstenar. Jag skulle nog än idag kunna hitta till dom även om det mesta på kyrkogården numera är omgjort. Men att det fanns en grav för Spel-Jonas, det kan jag inte minnas, så det var nog så att det var ingen släkting, vars minne mamma la ner stor energi på att vårda. Och som sagt, han var ju något av en bohem och ”ingen riktig arbetskär”.

Så, förra året så råkade jag gå in på Hembygdsföreningens hemsida, där de hade en sida om spelmän i Junsele. Där nämndes Spel-Jonas, och beskrevs som en ”aktiv spelman som kunde spela hur bra som helst även när han var påstruken” VA?” var min första reaktion. Var Spel-Jonas, min farfars bror, alltså spelman? Och att han dessutom var lite av en kändis i Junsele. En hel del spelmän på 1960-, 70- och 80-talen i Junsele hade minnen av honom och hans spelande. Hembygdsföreningen efterlyste också mer information om Spel-Jonas för det var väldigt lite som var känt om honom. Jag förhörde mina syskon för att få reda på allt de visste om Spel-Jonas och hans spelande, och för alla oss syskon kom uppgiften om att han varit spelman som en överraskning.

Min bror Erik hade till och med en bild av Spel-Jonas där han står med en cykel i något slags uthus. En cykel på Betarsjönäset kan ju inte ha varit särdeles alldagligt, jag menar det var ju mest ko-stigar och båt som kom till användning. Min syster Märta visste också att berätta att Faster Mia hade rott över sjön till oss på Säljviken där min farmor och min familj bodde för att grädda sockerkaka. Vi hade ju det väldigt moderna: en vedpis, och inte bara en öppenspis. Hon kom med ingredienserna och gräddade sockerkakan, och rodde sen tillbaka över sjön till torpet på Betarsjönästet. Min syster Astrid, som fortfarande har en sommanstuga på Säljviken, säger att man numera måste veta exakt var man titta för att kunna se var åkrarna låg, för nu är det helt igenvuxet.

Det visade sig att det fanns en nedteckning av en vals som Spel-Jonas spelat, kallad ”Urgammal vals efter Jonas Jonsson”. Den fanns också inspelad av Tord Johansson, Ösmo. Det blev ju väldigt spännande och intressant att ta del av alla pusselbitar, som kom fram från Hembygdsgårdens arkiv och från mina syskons berättelser.

Spel-Jonas dog 1936. Det kunde jag finna i en anteckningsbok som min mor använde och skrev ner födslar och dödsfall i. Och numera kan både Östanbäcks släkttavla och Hembygdsgården komplettera listan med han dödsår. När Faster Mia dog vet jag tyvärr inte, det stod ingen notering i mammas anteckningsbok.

Men vad gör man med en vals, annat än spelar den lite då och då? Jag funderade och funderade. Så kom jag på att jag kunde använda den som ringsignal i min mobil! Efter lite pyssel så är den där nu, så varje gång mobilen ringer så spelas 30 sekunder av valsen. Och om någon i närheten undrar vad det där är för melodi, så får jag anledning att berätta om Spel-Jonas, hans liv och öde, och om hans musikintresse. Därigenom så blir han om inte odödlig, så i alla fall mindre bortglömd!

Gunnar Numeus