Stig Grybe: Teaterintresset börjar med mormor i Junsele

ur Östanbäcksnytt #10 1988

– När jag såg Fyrtornet och Släpvagnen med mormor i Junsele vaknade mitt teaterintresse på riktigt första gången. Jag var nog ungefär sju år den gången. – Det säger Stig Grybe, 60, som firar 40 år som skådespelare i år. – Stig Grybe är inte bara den mest kände av de 4 000 medlemmarna i Östanbäcks släktförening. Han är en av Sveriges mest kända överhuvudtaget.
Stig Grybe berättar att teaterintresset började mycket tidigt. Stigs morfar hette August Näsström och finns på gren V:6 på det stora släktträdet.

August levde 1867-1930 och hans dotter Hilma födde sonen Stig i äktenskap med Erik Grybe som tog sig det ovanliga efternamnet redan 1920. Endast Stig Grybe och hans släkt bär i dag efternamnet. I den jättelika telefonkatalogen för Stockholm i två delar finns endast en Grybe. Det är Stigs son. Själv har Stig nödgats skaffa sig hemligt telefonnummer.

Stig Grybe kommer också in i Östanbäcks Släktförening via släktgren V:21.

Alla som köpt den stora släkttavlan kan själva studera släktskapet. Stig Grybe är släkt med ett stort antal junselebor och utvandrade junselebor.

Stig berättar själv att hans mor Hilma tidvis arbetade som servitris på Knaust i Sundsvall och att han själv kom att bo långa perioder hos mormor Kajsa Näsström. Senare under uppväxtåren var han ofta på besök hos mormor. En gång hade han med sig en jämnårig kompis, som till skillnad från Stig själv, lyckades spöa alla jämnåriga vilket var stor lycka på den tiden.

Stig är född på Södra BB i Stockholm. När han började folkskolan bodde familjen i Västerås. Där tillbringade Stig en stor del av sin skoltid. Vid 15 års ålder flyttade han med föräldrarna till Söderköping.

Stig Grybe var tidigt på det klara med vad han ville bli. Efter läroverket blev det teaterskola 1946-1948 och i år firar han således 40-årsjubileum som professionell skådespelare.

– Jag har varit frilansare i hela mitt liv, säger han och skrattar, med undantag för två år vid Uppsala stadsteater.
Det innebär att Stig Grybe i hela 38 av sina 40 år som skådespelare varit beroende av att teaterdirektörer och regissörer skall ringa och erbjuda nya roller när en pjäs läggs ned.

– Tack och lov har engagemangen kommit, säger han. Jag har tillsammans med hustru Marie-Louise här från Stockholm köpt en villa i Djursholm, det gjorde vi 1962, och vidare har vi fött upp tre barn. – Du har med andra ord klarat dig både från alkoholproblem och skilsmässor? – Javisst. Tack och lov har det fungerat. Våra barn är i dag 20, 26 och 30 år. Det är två flickor och en pojke.

Spelade med Karl-Gerhard

Stig Grybe har under nära nog alla 40 åren hållit sig till de komiska rollerna. Han har 40 år som en sällsynt framgångsrik glädjespridare bakom sig. – När vi bodde i Västerås såg jag Nils Poppe och Åke Söderblom och en del andra och då bestämde jag mig definitivt för vad jag ville bli. Senare fick jag också tillfälle att träffa dem. Men just dessa två har jag inte spelat med.
Ante och Antes undringar är en av Stig Grybes verkligt stora succéer. Han säger att en del av namnen och en del idéer kommer från Junsele. Antes undring med Ante på Mobacken gick cirka 500 gånger i radions program 2.

En av Stig Grybes tidiga roller var i en Karl Gerhard-revy på ideon som hette Ursäkta handsken.

– Karl-Gerhard var en mycket intressant man att lära känna. Han var mycket duktig och kultiverad. Det går också många historier om honom. Han var ofta på Cirkus i Göteborg och uppträdde med sina revyer. Karl-Gerhard var känd för att sjunga många kupletter och stå länge på scenen. Det var ibland rent av svårt att få honom därifrån. En gång var han där och hade något av en enmansshow. Det blev den ena kupletten efter den andra och sedan sa han på sitt alldeles speciella sätt. – Vad vill ni att jag skall ta nu då? Då kom en röst uppifrån läktaren: – Du, ta igen dig! – Den är dessutom sann, försäkrar Stig Grybe.

Många stora succéer

Stig Grybe har under sin långa karriär haft glädjen att vara med i ett stort antal av de största succéerna på svenska scener. Före Karl-Gerhard-engagemanget spelade han med Gösta Bernhard.
Senare har Stig Grybe varit på Maxim i flera år med bland andra Arsenik och gamla spetsar. På Maxim spelade han också med Carl-Gustaf i Spanska flugan. På Oscars har han gjort Vita hästen och så vidare.

Stig Grybe spelade också hela åtta år med Knäpp-upp-gänget som reste land och rike runt med sitt tält sommartid för att roa svenska folket. Povel Rammel, Birgitta Andersson, Martin Ljung med flera ingick i ensemblen.

Stig Grybe var också med i Kardemummas sista revy på Folkan.

Under senare år har Stig Grybe varit knuten till Folkan och dess största succéer någonsin i modern tid. Det var farsen Hotell-liggaren som spelades 367 gånger och Kuta och kör som spelades 417 gånger. Hela tiden har Stig Grybe varit ett av affischnamnen. I Hotell-liggare spelade dessutom bland andra Gösta Ekman, Birgitta Andersson, Frej Lindqvist, Ulf Brunnberg, Meg Westergren och Dan Ekborg.

Kriminalkommissarie Vesper Jonsson

Stig Grybe har varit med i ett stort antal TV-program och TV-serier. Den senaste var en kriminalserie där Stig Grybe spelade kriminalkommissarie Vesper Jonsson. Uppmärksamheten var stor både kring serie och personen Stig Grybe i dags- och veckopress. – Under perioder när TV-inspelningar pågår börjar jag ofta klockan åtta på morgonen. Sedan teater i vanlig ordning på kvällen. Då är det full fart från morgon till kväll.

Det här är ett mycket krävande yrke. Hösten 1987 satte Folkan upp sin första engelska fars och då fanns Kent Andersson, Meg Westergren, Gunilla Åkesson och Louise Edlind med i rollistan tillsammans med Stig Grybe förstås. Just nu spelas en annan engelsk fars, Det stannar i familjen, på Folkan. Handlingen utspelar sig på en läkarmottagning och Stig Grybe spelar en senil gubbe som sitter i en rullstol. Det är en otroligt rolig pjäs som spelas för fulla hus varje kväll. Hur länge är det ingen som vet. Även i övrigt är det idel kända namn i ensemblen eller vad sägs om Meg Westergren , Sven Lindberg, Björn Gustafsson, Inga Gill, Ulf Brunnberg, Agneta Prytz, Sven Holmberg, Suzanne Enrup med flera.

Blir igenkänd av alla

Så fort Stig Grybe går ut handlar eller åker kollektivt är det förstås folk som känner igen honom.

– Det vänjer man sig vid, säger han. Det vore naturligtvis förfärligt trist om ingen känner igen en. Jag har aldrig upplevt kändisskapet som besvärande för mig eller min familj. I mån av tid har vi också tagit emot veckopressen här hemma och försökt ställa upp. Det hör till yrket så att säga. Efter Antes supershow i TV blev Stig Grybe av Expressen framröstad som Sveriges roligaste artist 1963. – Det var ett mycket roligt pris att få säger han. Visst är det roligt pris att få säger han. Visst är det roligt att ha kunnat hänga med i 40 år i den här branschen. Utslagningen är stor. Inom Teaterförbundet råder för närvarande en 50-procentig arbetslöshet. Stig Grybe har under åren också fått en del andra teaterutmärkelser. Han verkar glad i sinnet men närmast litet tillbakadragen och försynt.i övrigt. – Jag vill inte beteckna mig som rolighetsminister privat, säger han. Det får jag mycket av på scenen. Men visst tycker jag om att ah roligt även privat. Men jag går inte omkring med någon press på mig som går ut på att jag skall vara rolig jämt.

Sällan i Junsele numera

I dag är Stig Grybes närmaste släktingar antingen döda eller utflyttade från Junsele.
Den siste var morbrodern Hilmer Näsström som dog för några år sedan och som ficl låna ut namnet, Hilmer bror min, i Ante-serien.

– Jag har inte varit i Junsele annat än med en turnerande teater under senare år säger han.
På frågan om Östanbäcks Släktförening kan räkna med hans medverkande vid träffen 1990 blir svaret tämligen positivt.

– Jag har under många somrar spelat Moberg-pjäser på Komediteatern på Gröna Lund. Småländska gubbar är också roliga att göra. Vi skulle varit där den gångna sommaren med Marknadsafton. Men så gick Dramaten och snöt den föreställningen mitt framför oss. Så i somras var jag ledig. – Ni kan väll höra va er när det drar ihop sig till släktträff nästa gång. Då får vi se om jag är ledig och om det är något jag kan bidra med.
Den repliken, om det är något jag kan bidra med, verkar typiskt för Stig Grybe. Han är en hårt arbetande mycket professionell artist. Men på inte sätt stöddig eller märkvärdig i något avseende. Tvärtom visar han en närmast ödmjuk tacksamhet över att han kunnat hålla sig rampljuset i så många år i ett yrke som han älskar och älskat sedan barnaåren hos mormor i Junsele.

Sven Lindblom