Östanbäcks släktförening i Junsele

Östanbäckarnas släktträff gick av stapeln den 10-11 juli 2010. 120 personer infann sig i Junsele kyrka där allt började med att husfrun på Östanbäcksgården, tillika kantorn i församlingen, Jenny-Ann Gradin spelade Sommarsång av Wilhelm Peterson- Berger. Ulla Thorsell Östlund hälsade välkommen och barnen Olivia och Lydia Forssén och Ester-Kajsa Gradin sjöng några sommarsånger med stor inlevelse. Därefter fortsatte Ulla med att berätta litet om släktföreningens och släktens historia. Det avslutades med att Erich Pärssons barn: Pär Ersson, Olof Ersson, Erik Ersson, Kerstin Ersdotter och Brita Ersdotter kom på besök. De samtalade med varandra om vad, som hade hänt med dem och deras släktgrenar. Bl.a. fick vi veta, att Kerstin hade bosatt sig i Tåsjö och Brita i Degersjöberget, Olof blev förste nybyggaren i Tara, Erik flyttade till Vallen och Pär blev kvar i Östanbäck. Vidare pratade de om de efterföljande generationerna och kom fram till nutida ättlingar i varje gren t.ex. Nicke Sjödin, Stig Grybe, Lars Molin och även besökare vid årets släktträff som Kerstin Corner från Frankrike och lilla Ester-Kajsa, 5 år, som sjöng så vackert för oss.

Efter stunden i kyrkan vandrade vi upp till Hembygdsgården där det bjöds på kaffe med dopp. Sedan följde invigning av Nicke Sjödinrummet. Hembygdsföreningen har upplåtit ett rum till minne av Nicke Sjödin och hans far Rickard. Där finns en del möbler och andra saker, som har tillhört Nicke och Rickard samt alla Nickes böcker. Man kan lyssna på hans inspelningar av de olika böckerna och böckerna finns även att köpa där.
I samband med invigningen spelade familjen Sjödin upp ett digert program om Nicke ”Nicke Sjödin i våra hjärtan”. Förutom Jerker, Jacke och Hervor Sjödin medverkade Cicci Jakobsson och Jörgen Åslund samt även Nicke själv, dock inspelad på CD. Det var ett mycket uppskattat framförande.

Nu var det dags att få något i magen. Nästa träffpunkt var på Forum. Där serverades mat tillagad av Östanbäckarna Börje och Helene Norberg. Underhöll gjorde Hålla Beach Bojs. Dagen var inte slut med detta utan vi förflyttade oss två trappor ner till teatersalongen där Sollefteå Amatörteater bjöd på ”Kunglig toilette” efter Lars Molins film, en aktuell och tänkvärd föreställning.

Söndagen började med föreningens årsmöte. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Det blev omval på samtliga styrelseposter. Styrelsens förslag till fortsatt verksamhet var att arbeta på en Östanbäcksbok samt att fortsätta kartlägga Erich´s och Britas ättlingar. Ett förslag om förläggning av nästa årsmöte var Fatmomakke eller någon annan ort med samisk anknytning, där någon föreläsare kan berätta om hur samernas förhållanden till våra trakter har varit genom tiderna.

Östanbäckarna har varit ett kyrksamt folk. Därför hade vi en friluftsgudstjänst på Hembygdsgården. Predikade gjorde Putte Kihl. Psalmsången fyllde hela nejden.

Fäbodlunch serverades i fäbodstugan. Den bestod av tätmjölk eller ”tjockmjolka” och tunnbrödsmörgåsar med getmese och getost. Några var skeptiska till utspisningen men ändrade uppfattning, när de hade smakat.

Ja, så återstod bara några programpunkter. Man kunde välja mellan att besöka timmerhustillverkning hos Östanbäcks timmerhus, där Johan Gradin är VD och även innehavare av Östanbäcksgården, eller lyssna till Astrid Åsgårdhs föredrag om Nässlor och alla olika användningsområden, som finns för dem. Hon hade med sin bok till försäljning.
Efter Astrid var det Hervor Sjödins och Cicci Jakobssons tur. De framförde programmet ”Vägen till Frostmofjället”, en biografi i ord och toner om Laura Fitighoffs liv och leverne, ett mycket uppskattat framförande i den strålande sommarsolen.

Ja, sedan var det dags att ta avsked av varandra för den här gången. Nästa släktträff blir om fem år, men innan dess har vi fyra årsmöten, där vi kan ses och vi har kontakt via hemsidan och Östanbäcksnytt, som kommer som julhälsning.

Kerstin: Tänk, att vi skull mötes så här igen. Det hade jag inte trott! Vi bor ju så långt ifrån varann nu.

Pehr: Ja, du Kerstin, Du ä´ ju den, som ha´ dragit i väg längst, ända åt Tåsjö.

Olof: Och innan dess var du ett tag i Varpsjö. Men n´Henning kom ju ända från Resel´, så man förstår ju, att han har ”flytte” i blon. Ja, det var nog tur, att ji gav er iväg från Tära. De va´ mycke bråk å stök mella ji, när ji bodd´ där.

Kerstin: Ja, det var på den ti´n. Nu ä´ vi sams jämt.

Erik: Tacka för de´ när ji ha fått ´n präst till måg!! Då kan ji väl int´

Olof: Vi ha hörd´ att dotra din sjöng så vackert, så präst´n vart alldeles till seg.

Kerstin: Jaa, int´geck de väl till riktigt på dä vise´, men nog om de´ nu. Du Brita, hur ha de´ gått för deg?

Brita: Ja´ va´ ju bara 14 år då ´n far dödde, så de va´ inte så lätt. Men när jag va 24 gefte jag mig me´ ´n Olof från Eden. Vi tog opp nybögge på Degersjöberget. Det var inga lätta dagar med allt byggande och släpande och båna, som kom i rask takt. Tur att vi hade en ko, så vi feck mjålka, annars had´ int´ båna överlevd.

Olof: Ja´ känn igen ä dänne. Jeg å a Lisa vart ju nyböggare i Tära. Far Erich had ju sett ut ´n ny gård åt säg, när han dödde så hastigt. Du, Pehr fick ju ta över Östanbäck och jeg fick ta tag i å bygge opp Tära. De´va´ett styvt arbete, ska ji tro. Du var till stor hjälp då, Pehr. Vi högg ju virke tillsammans.

Pehr: Visst had´ ja´tur, som fick överta hemmanet efter far, men det har inte alltid varit lätt dä häller. Lillgårdsbönnern ha alltid velat snylta på oss, så man gatt stämm´dom hele tia. Det vart mycke fara på tinge. Du är falit tyst, du Erik. Gefte deg till ett hemman på Våll´n, men man föndär ju på hur det va. A Sara ä´ väl 24 år äldre än du och båna hennes ä´mer jämngammal me´däg än hon ä`. Va´ kan de vara för nöje me´ de´? Men ett stort hemman hadd a ju.

Erik: Ja, nog räck hemmane´ till. Men de´ä´ mycke´ arbete där å. Allt ska hållas i stånd tills båna hennes ska ta över. Sara är en bra hustru. Säg inge´ ont om henne.

Kerstin: Apropå präster å körka. Du, Pehr, ä´ väl kyrkvärd? Du ha´ väl mycke´ å göra med de´. Hur ta du deg till Mo? Du gett väl ro över åa? De ta´väl mycke´tid.

Pehr: Ja, nå anne sätt å ta seg dit finns ju int, men de ä ju bara på söndagarna ja´ behöv dit.. Förresten mågen min n´Jakob Åkerström , som är gift med a´Brita, har sökt för å bli klockare. De ä´ han och en bondpojk från Eden som det står mellan. N´Jakob sjong ju bra och är bra på alle visa men den där prästen Tollbom tål ju int n´Jakob. Han vill ha Edspojken. N`Jakob ha tjänsta just nu, men de ha varit strid om det. Till slut var det Domkapitlet som avgjorde saken. Kyrkoherden visste ingenting om bråke´ . Han ville ha n´Jakob. Men han måst lära sig å läse å skriv bätter för å få va´ kvar.

Erik: Jo, vi ha ju hörd om ä´ dänne. N´Jakob å a´Brita ha väl flytte åt Bysjön? Han få länger å gå till Mo.

Brita: Ja, båda jäntern deras, a´Cajsa-Greta och a´Magdalena, har ju bosatt sig där och pojken Pehr ha flytte till Degersjöberget till våran pojk. Han ska ju gifte sig med sondotra våran, a´Brita.

Kerstin: Är det sant, som ja´ ha´ hörd, att svärfar åt a´Cajsa Greta dödde i Landskrona under kriget? Han skulle ha varit på nå´n båt, eller skepp het de´ väl, Jarramas?

Olof: Hann n´Daniel träffe far sin? Han drog väl ut i krige innan n´Daniel föddes.

Pehr: Ja, så var det. Men det blev en bra karl av ´en ändå.

Brita: Nu ha du varit rätt så tyst, Olof. Hur har du och Lisa det i Tara?

Olof: Vi had otur me förste båne, n ´Erik. Han levd bara i 12 dagar. Det tog hårt på a´Lisa. N´Joseph kom två år efter och han blev till stor hjälp hemme, men så vart han sjuk å dog när han va´24 år. A´Brita hon gifte seg me ´ n´Pär Nilsson och dom feck flera båna. Ett av dom, n´Nils blev båtsman Thalin i Bodum. Han flytte till Betarsjönäset med familjen sedan. Ji ha väl hört talas om n´Ryssalexander? Han römde från Ryska flottan och tog sig ända hit. Han ä´ gift med a´Christina, jänta åt a´Brita.

Kerstin: Ja, det har man ju hört om! Visst va´ det nå´n historia om att han hade grävt ner guld nånstans? Har han grävt upp det?

Olof: Ja, ja, ryktena sprider sig! Ha dom komme ända åt Tåsjö?

Erik: Ja, jag behövde int´ha nå´bekymmer för nå´ barn. Det hade a´Sara redan klarat av. Inga kinkiga ungar. Bara nå´ bråkiga grannar förstås.

Pehr: Vi vet nästan inget om ditt liv, lillasyster. Hur har du det i Tåsjö? Du fick bara två barn; a´Anna å a´Brita, Brita som gifte sig med prästen. Han va´ ganska begiven på dryckjom, ha jag hört! Blev han inte avstängd från tjänsten tidvis?

Kerstin: N´Jonas ä en fin karl. Far å mor hans kom ända från Alnön till Hammerdal. Far hans var kyrkoherde i Hammerdal. A´Brita tjänte piga hos prästen i Stugun å då träffe a n´Jonas. Anna träffe en redig bonde Nils Johansson. Förresten finns det mång som het Blom i Tåsjö fortfarande och de fleste hör till våran släkt.

Brita: I Degersjöberget finns då ingen kvar av släkta. N´Pehr å a´Brita blev av med hela hemmanet när skogsbolaga va i farten. Brännvine kan ställ till med mycket. Bolagsherren lurade Pehr på hela hemmanet när han hade fyllt´n tillräckligt. Det var olyckligt för dom. Men livet måste ju gå vidare. Det gick bra för de flesta. N där Lars Molin, han författaren, är ju barnbarnsbarnbarnsbarnbarn till mig.

Erik: En del for åt Amerika, en del kom tillbaks och en del blev kvär.

Kerstin: Dom for åt Frankrike också. Corner, Kerstin från Sundelins i Karbäcken, vet ji.

Olof: Corner? Du men n´Börje, som läga matn på Saloon Corner House? Han kom från min släkt.

Kerstin: Nä, int´ riktigt!

Brita: En del av Degersjöbergara gifte seg vä tyska . Mähler het dom.

Pehr: Jaha, då kan jag ju täla om att Nicke Sjödin och Stig Grybe hör till mine ättlingar.

Olof: Dom fleste från min släkt drog i väg åt Bodum å Tåsjö men i Tara finns Röåns tunnbrödbageri från mitt stamträd liksom sommargästen Göran Hahne. De´ du.

Erik: Vad finns kvar i Östanbäck då?

Pehr: Där har släkta bott kvär hela tiden. Östanbäcksgården delades i fyra delar, tre av delarna ägs fortfarande av Östanbäckssläkten. Den yngsta invånaren är Ester-Cajsa, snart fem år.

Brita: Men, hör ji, vad är det för folk, som sitt och lyssn på oss? Ja´ blir alldeles generad.
De övriga: Det är ju släkta vår.

Erik: Kom ji ihåg, vad n´far Erich Pärsson sa vid första släktträffen?” Vad har du ställt till med, Erich Pärsson”. Nu kan vi säga detsamma:

Vad har vi ställt till med?

I senaste Östanbäcksnytt kan man läsa, att det fötts trillingar i släkten år 1899 och 2009. Det har senare framkommit att ytterligare trillingar har blivit födda i släkten. År 1952 föddes i Solberg, Anundsjö trillingarna Britt, Staffan och Håkan Olofsson, barn till Elof och Katarina Olofsson.

Finns ytterligare trillingar i släkten? Skriv i gästboken och berätta!