Östanbäcks släktförening i Junsele

Detta är dagboksanteckningar, som Signe Jonsson gjorde under sommaren 1930, då hon vistades på Slättbränna fäbodar. Dagboken är renskriven av hennes son Gunnar Numeus 2006-09-07.
Hit har jag kommit i år igen. Kom idag kl. 12, fort har det gått. Kl. 4 i morse foro vi hemifrån. 8 var kl. När vi foro förbi Ruske, då var det att taga konten på ryggen och pallra i väg vidare. När vi kommo hit blev det brådska att göra reda och ordning, skurat höbörjet och mjölkboden samt annat smårask. Karlarna de stöka så gott de förmå, det är rätt så många: Erik, Klas, Karl-Ivar, Ragnar, lill-Erik Einar, Erik O, Jacob F, Jacob Lif, Sven och Holmqvist. Lilly, Elis piga, har följt med också, jag skall ha deras kor i sommar. Nu är det tid att lägga sig, kl. snart 10, sov blott 4 tim i natt. Lilly och jag skall ligga här i min säng. Signe den 17 juni 1930.

18 juni. Nu har hemmafolket farit hem. Jag skall försöka skura och göra lite hemtrevligare här.
Kl. är 1/2 12 på kvällen, nu är det fint därinne, skurat alltsammans. Skall skyndsamt lägga mig. Ida, Stina, Elin och jag skall ligga syskonbädd i ladan.

19 juni. Lisa har väckt oss och bjöd på kaffe, fick förmiddagskaffe med dopp av Elin. Det har gått en handlare förbi här. Gjort lite snyggare i stugan, satt opp nya gardiner, tavlor samt vitt papper ovanför skåpet.

20 juni. Vi har skurat det gamla höbörjet samt stökat undan lite av varje. Jag måste gå till Övra-korna efter Bergs kviga samt min kalv i kväll. Stina diskade åt mig. Kl var 1/2 10 när jag kom hem, kokte välling åt mig själv och flickorna.

21 juni. Nu är det första lördagen i boern för detta år, här undras hur den sista artar sig? Har gjort koost. Nyss varit till Lisa och fått potatis och strömming samt kaffe. Elin och jag har varit bäcken och badat idag, gjort getost i kväll, åskan dundras rätt så bra men är långt borta, så det regnar, stackars de som äro ute i detta väder. Elin och jag skall ligga i min stuga i natt. Lisa har gått hem. Stina och Ida skall ligga tillsammans. Tänk så sött man skall sova.

22 juni. Söndagsförmiddag, håller på koka komesa. Erik och Albert är här, skall bjuda kamraterna på förmiddagskaffe. Bocken har jag hemma idag. Nej, nu skall jag skynda mig. Kvällen redan undanstökat, sitter och skriver dessa rader alldeles ensam i stugan.
Tänk om ändå…. va här. Det vore mycket värt men….. Varit hos Stina och fått gröt. De har gått till Elin. Ida syns också gå dit. Så har första söndagen gått till ända. Jag skall ligga hos Elin inatt, nu skall jag begiva mig härifrån. Faster Karin har blivit begraven idag.

23 juni. Elin och jag har spisat frukort hos Stina, mycket gott. Kokt getmesa färdig. Elin har bjudit oss på kaffe. Nu skall vi gå till damamen efter midsommarblom. Karin och Ingrid voro här när vi kommo tillbaka. Jag har lite ostnäver. Elin och jag har varit till bäcken och badat. Stina håller nu på att röra komesa. Kyrkfolk från Hömyra har nyss gått förbi.Jag skall ut och plocka drömblommor till natten, för nu skall man lägga sig och sova. Men inte, Övrapojkarna kom hit, hade dragspelet med sig. Roligt eller hur! Lisa och Elin

24 juni Midsommardagen. Nyss kommit hem från kyrkan, varit dit allesammans, en hel hög flickor från Åkerbränna har också varit dit, rätt så mycket folk. Pastorn döpte två barn.Fick the av Stina när vi kommo hem. Jag skall nu göra koost.
Sådan tur att kvällen kommit, jag känns så trött. Har gjort getost och kokt mesa ikväll.
Linus och Oscar Tjärnberg har nyss gått härifrån. Jag skall ligga hos Elin i natt. Undrar om Övrarna väntar oss ikväll? Vi lovade komma. Sov sött.

25 juni. Har nu varit hos Elin och ätit välling. Skall sova hos henne i kväll. Övragummorna har kommit från Åkerbränna med två brev till mig, ett från Mina, hon mår bra. Vi har varit och letat kvastris idag, Elin, Lisa och jag. När vi kommo hem fotograferade Ida oss,få se hur vi blir. Hu så det regnar ute. Karin och Ingrid foro till Åkerbränna i morse Kl. 10 på onsdagskvällen.

26 juni. Nyss hemkommen efter att ha varit och leta vidjor i ”Farmorsbränna”, kokt koost idag.
Fredagkvällen 27 juni. Har nu stökat undan kväll. Lisa har mistat en kviga, hon ska gå och söka den, jag skall följa henne. Kl. 8. Kl är nu 1/2 11, kvigan var i Nybäck. Vi har varit till Stina och fått välling. Elin har redan lagt sig, nu skall jag göra det också.

28 juni. Elin, Stina och jag skall nu gå efter kvastris. Vi har tvättat kläder till morron (?) samt kokt getmesa. Så har vi ätit frukost hos Elin, makaronipudding med fläsk samt kaffe efteråt. Nu skall jag skynda mig att gå, kanske flickorna väntar. Kl. snart 12.
Hå-hå-ja-ja, nu är vi hemma igen, vi har varit långt nedom Mimmi-tjärnen, så har vi letat en björk bakom bordet, har varit hos Lisa och druckit kaffe. Nu skall jag skynda mig att skriva ett brev, vi skall gå till Åkerbränna imorron. Kl. är nu över 1 på natten. Elin och jag har nyss kommit från Övra, vi skulle dit på bal, men de dansade ej ikväll. Nu är det allt bäst jag kryper ner i fällen och sover några timmar. God natt!
Söndagkvällen. Sitter i min stuga efter dagens äventyr. Har varit till Åkerbränna. Det var mycket roligt. Såg i tidningen att Ivan Rolén nu är död, jordfästningen skulle ske idag. Han var bara 21 år. Jag var till tant Greta och fick ett blomskott utav henne, vi får väl se hur det lyckas. Åkerbränn- och Nybäckspojkarna har nyss gått härifrån. Hör så sött Elin sover.

30 juni. Sitter i min stuga och skriver dessa rader. Elin har redan somnat. Ida, Stina och jaghar varit efter kvastris, vi väntar hemmafolket i morron. Undrar just om Siri kommer. Det skall bli roligt. Nej, nu är det slut för idag.

1 juli. Idag har hemmafolket kommit. Klas och Lilly, Algot och Signe, Gustav Jonsson, Magnus. Lisa blev utan hemmafolk, fy så besvärligt det skall kännas. Klas har varit och meta ”stenbit”, tre stycken, som vi stekt ikväll. Mycket gott. Nyss suttit hos Stina och skratta så förskräckligt. Siri som inte har kommit idag, hon kommer nog troligtvis inte i sommar och vi som väntat så.

2 juli. Klas och Lilly har redan farit. Jag skall nu stöka lite inne här, jag har redan gjort getost. Kl. är bara fem. Vi har druckit förmiddagskaffe hos Lisa och spisa middag hos Ida, potatis och stekt forell. Jon meta den igår eftermiddag. Nyss druckit kaffe hos mig.
Nu skall jag skynda mig till ladan och göra kvastar fast jag kokar komesa.

3 juli. Nu skall jag bjuda flickorna på potatis och strömming, sedan skall vi få kaffe av Elin. Emellanåt allt detta äro vi i ladan och knogar för fullt verk. Stina har kokt mesevälling åt oss ikväll. Jag har nyss rört komesa. Nu skall jag ut och tvätta håret.

4 juli. Imorse fick vi potatis och strömming av Elin. Thé ha vi fått av Ida. Själv bjöd jag på kall gröt och långmjölk. Nu har vi stökat undan kväll, jag har gjort ”gubben” fin ikväll.
Nej, nu måste jag ut och lägga bönorna i vatten som jag skall koka i morronbitti, sedan skall jag gå och se efter vart flickorna håller hus.
Lördagen den 5 juli. Jag har kokt bruna bönor till frukost i morse. Nu skall Lisa, Elin och jag efter kvastris, vi skall få kaffe av Ida när vi kommer tillbaka, så skall vi göra koost, sedan skall vi ned till bäcken och bada.
Ida skriker att vi skall få risgrynsgröt med nävrer (?) i av henne. Måste skyndsamt dit och äta. Nu skall Elin, Lisa och till ladan och lägga oss. Ida och Stina skulle också vara med men de fingo främmande. Jag, som fått brev ikväll. Bussigt!
Söndageftermiddag. Vi har haft främmande i boern idag. Gina Bäckman, Anna Sjödin och hennes lillflicka. Det var roligt att de kommo och hälsa på oss. Ida fotograferade oss. Elins och Stinas kor hör jag men ej mina. Nu skall jag skriva ett brev. Kl. är 1/2 5.
Kl är halv 1 på natten. Elin, Lisa och jag har nyss varit till Stormyrhalsen. Gustav, Hilding och Gustav har varit hit ikväll, vi voro i Elins stuga, drucko kaffe, så spådde de oss, så togo vi ”blindbock” tillsammans, sen voro vi ute och slogo dunk en stund. Nu skall vi få välling av Elin. Vi skall ligga i ladan. Hoppas Stina väcker oss.

7 juli. Jag har bjudit flickorna på kaffe. Lisa och jag har hjälpt Elin att städa lite. Lisa har hemmafolk idag, Lena och Emma. De hade gått åt Kortinghöjden, det var väl för att se efter om det fanns hjortron.
Tisdagen. Lisa steg opp kl. 4. Hon väckte oss samt bjöd på kaffe. Lena och Emma hade farit halv 5. Nu skall vi få fruktkräm av Elin. Jag har gjort getost samt rört mesa.
Emellanåt har jag varit i ladan och gjort kvastar.
Nu skall Elin och jag lägga oss, de andra har redan farit. Hu, så det har regnat idag, jag har gjort koost, tänkte koka ”dynamit”, men det regnade så jag kunde ej. Lisa hade ej fått hem en ko och kviga, så jag skulle följa henne efter dem, men så mötte vi dem bortpå ”knösen”. Så har jag kokt välling och bjudit på.

9 juli. Vi har varit till Bränna efter vidjor idag. Ida gick hem före och kokte thé åt oss. Potatis och sill har vi fått av Lisa. Stina har kokt kött och soppa till middag. Lisas bror Jonas har varit hit idag, men han har redan farit. Tänk vad det regnade, stora droppar när vi voro i ladugården. Stina håller på röra komesa.

10 juli. Nu sitter jag ensam här inne, flickorna är bara här utanför. Imorse kokte jag ”bruna bönder” och fläsk åt dem. Kaffe fick vi av Lisa. Så har Elin kokt the med bullsmörgås. Vi har liksom stökat lite här, hemmafolket kommer i morron. Jag har gjort koost, nyss rört mesa. Så har jag bundit 18 kvastar och kvista vidjorna som jag tog igår. Mary Jutberg har varit hit och hört efter en kalv men ingen har vi sett till. Nu skall vi gå och lägga oss i ladan.

11 juli. Nu väntar vi hemmafolket, troligtvis blir det Erik och Klas. Vi som blevo utan hemmafolk idag, men de komma väl till tisdag. De andra flickorna har fått hem sina kor men mina har ej kommit, de äro ej längre bort än att jag hör dem, det går sakta men säkert. Getterna har jag nyss mjölkat. O vad denna dag varit lång. Kl. är nu blott halv sju.
Lördagmorgon. Jag som satt skälla på Böla i morse. Undras just hur det går idag, fast de syntes nog följa henne, bra jag stanna en stund för att se efter. Så plocka jag lite kråkbärsris till diskborstar. Elin nyss(?) ska bjuda på frukost. Hon håller på koka makaronipudding.
Kl. 5 på kvällen, korna mina hörs ej till ännu men modet tappar jag inte än. Lisa och jag har varit efter björkkvistar, så har hon kokt risgrynsvälling åt oss. Stina och jag har gjort koost men vågade ej koka mesa, det blåser så. Korna fick jag allt gå efter på andra sidan bäcken. Nu håller jag på snygga till mig lite, flickorna sitter hos Elin, jag skall genast dit.

Söndag 13 juli. Nu äro vi färdiga att resa till Solberg. Det som flickorna sagt i tre hela år, men så tror nog ingen det är sant att vi skall gå. Nu kommer flickorna. Kl. är 15 min i 9.
Hemma igen. Mycket roligt har vi haft. Vi höllo blott på två tim dit. Först togo vi in i Sjöbergs. De spelade grammofon för oss en stund. Sedan fick vi kaffe på själva salen. Jag som såg ett foto av mig sedan jag var liten, nämligen på Stinas och Olles bröllopskort. Skojigt. Sedan gingo vi till Elna Bystedt, där fingo vi äta och det på kammaren, där voro vi mycket länge. Sen gingo vi bort till Nordqvist och telefonerade hem. Elin gjorde det. Hennes pappa frågade om vi åkt bil dit. Vi kände oss då utanför. Pojkarna följde med oss till stenkant (?) över Ruskån. Där togo vi ett kort samt vid dammet. I Hotell Royal skrevo vi våra namn. När vi gingo över Olssons gård i Övra var där mycket folk. Hemfärden gick mycket fort. Hit kommo vi kl. 6 på kvällen. Nu skall vi till Elin och få välling, sen skall vi lägga oss att sova. Det är nog troligtvis första och sista gången jag varit till Solberg.

14 juli. Idag är Erik och Algot här och slår Magnus Lifs åkerdel. Jag har varit och plocka lite myrbärskart, nu skall jag göra koost. Hemmafolket kommer säkert idag.

15 juli. kvällen. De har redan farit, jag har stökat undan lite. Imorgon skall jag göra bättre.Jag har tagit skällan av Elis ko idag, få se hur det går. Nu skall jag gå till flickorna ett tag. Alfred har varit här idag.

16 juli. eftermiddag. Erik och Algot är här för att slå idag. Två hässjor har de slagit, men så kom en hagelskur och gjorde slut på alltsammans. Även Alfred är här idag. Igår kväll höllo vi ett förskräckligt liv, kl. var nära halv tolv när vi somnade. Ikväll får jag nog gå och söka korna, flickornas kor hör jag, men ej mina.
Nu har jag stökat undan kväll, kl. halv 9. Korna fick jag gå ner på Hästberget efter, de hade redan lagt sig.

17 juli. Erik och Algot är här och slår idag. De hinner säkert slå allt idag. Även Daniel är här, få se hur det går för honom, det syns mycket bortom Stormyran. Så hörs åskan mullra. Vi har varit till Ida och fått thé samt tårta. Jag har rört getmesa. Nu skall jag gå och hjälpa tillatt räfsa, kl. är 1/2 11.
Kl. 12, nu är det räfsat slut åt Eriksons för i år, undra vilka som räfsar nästa år. Vi har fått rabarberkräm av Ida, så har vi fått saft. När kl. var kvart i fem gick jag för att söka korna men behövde ej gå så långt, de voro blott vid Middagsmyra. Jag har mätat komjölken i kväll: Villros väl 3 lit, Fjällros och Böla 3, Rosagull och Snövit var nu 2 1/2 lit. Nu har vi stökat undan kväll och skall gå till flickorna för att se vad de göra.

18 juli. Idag har vi varit och skulle plocka myrbär. Stina och jag skulle gå till Granqvist-torpet, men åskan började mullra så vi vände om men flickorna de stannade och plockade cirka 4 lit. När kl. närmade sig fem, gick jag för att söka korna och fann dom på Sotbränna. Sedan jag stökat undan diskningen, kokte jag gröt åt flickorna, så tjärade jag mina kängor. Sedan gick jag i ladan och gjorde några träljar.

Lördagen 19 juli. Nu skall vi gå till Granqvist-torpet och plocka bär. Jag har gjort getost samt rört mesa. Kl. är nu 10, flickorna syns snart vara färdiga. Kl. 2 em: nu äro vi hemma igen och funnit 4 lit var. Så skall jag göra koost, sylta bären, bränna kaffe samt lite annat stök, så blir det sedan att gå och se efter var korna håller hus.
Kl. 10. Vi som fått så rart främmande, våra bästa vänner, mycket mycket roligt. Nyss bjudit Stina på kaffe. Det är mulet och blåst ute ikväll, så långsamt det skall kännas för Lisa och Elin. God natt! Sov sött!

20 juli. Soligt väder men blåsigt. Bjudit flickorna på förmiddagskaffe, sen fick vi saft av Stina. Vi har fotograferat oss bakom hagen idag. Nyss varit till Ida och fått kaffe. Jutberg var här för att se på slåttern. Nu skall jag gå och höra efter korna.
Kl. 9 på kvällen. Nu känns det inte alltför roligt. Stackars den som skall hem. Så har denna söndag gått, den roligaste jag här i Slättbränna haft. Nu skall jag gå bortöver en bit.
Kl. 1 på natten, nu är jag hemma och alldeles ensam, o vad långsamt. Mina tankar ila och finna ej vila.

Måndag 21 juli. Fint slåtterväder. Jutbergs är här och skall slå: Gustav, Gösta, Enar, Bo och Mary. Nu skall jag följa flickorna och plocka bär, sedan skall Stina och jag koka kaffe.
Lisa har fått hemmafolk idag, Lena och Emma. Jag fick gå bakom holmen efter korna
I kväll. Kl. var 8 när jag kom hem. Mary har gått hem, de andra skall ligga här. De har nyss burit in två höhässjor åt Stina. Det är nu kväll för idag och jag skall lägga mig.

22 juli. Fin-fint väder. Eriksson-pojkarna är här och slå Östlunds äng idag. Så har de burit in hö. Alfred har också varit hit. Jutbergs har nu gjort slut för i år. Jag hjälpte dom att räfsa så skulle de hjälpa mig bära in hö. Jag har nästan varit till Granqvist-torpet efter korna i kväll, Elins följde också. Elin och jag skall ligga i min stuga.

23 juli. Jag har gjort både getost och koost, så nu håller jag på koka mesa. Vi skall nu gå och släppa ut korna. Kaffe fick vi av Elin innan vi gick att mjölka. Frukost har vi ätit hos Ida idag. Makaronipudding med korv. Kaffe med dopp av Lisa. Elin och jag har hjälpt Stina in med en höhässja. Vi har nu stökat undan kväll och skall till Ruske fäbodar och höra efter en kalv. Kl. 12 kommo vi tillbaka med kalven.

24 juli. Vi har stökat lite här idag, väntar hemmafolket imorron. Så har Stina och Elin gräddat pannkakor åt oss till middag. Elin bjöd på eftermiddagskaffe med dopp. Sen hjälpte flickorna mig att bära in två höhässjor. När kl. blev 5 gick jag att söka korna, jag gick bort till torpet, sen nedanför berget hem. Jag såg röken i ett berg långt långt bortom Åkerbränna. Lisas kor kom sist i kväll. Vi har fått risgrynsgröt av Ida, det är ju Kristina idag. Nu är allt så tyst, så jag somnar snart.

25 juli. Vi har nu stökat undan och sitter och väntar på hemmafolket. Jag håller på koka ”dynamit”, getmesa har jag rört. Elin håller på tvätta sig, hon har nyss varit och tagit sig en björk, det har Lisa och Ida också gjort. Kl. är nu halv 11, undrar just om de kommer snart.
Kväll för idag också. Jag har varit till Åkerbränna efter korna. Här är Erik, Lilly, Signe,
Karl-Ivar, Bernhard, Erik, Gustav-Adolf, Jacob och Helena. Allesammans har de varit oppo granberget med ”stutarna” ikväll. Erik säger att det är sista sommaren han har korna här. I morron skall Stina följa med en kossa till Ruske. Hon har gjort fyra ostar idag på eftermiddag. Kl. är nu halv 11. Karlarna ligger i ladan. Elin, Lilly och jag skall ligga här.

26 juli. Kl. 1/2 4 foro fruntimren i morse och kl halv 5 karlarna. Kl. 5 gick jag att mjölka efter att först ha diska en 1/2 tim. Lisa hjälpte mig mjölka Stinas kossor. Kl 1/2 8 gick jag att släppa ut korna. När jag kom tillbaka gjorde jag getost och kärnmjölksost. Jag har rört sötmesa åt Stina. Jag tycks ha knog hela dagen, men inte syns det. Kl. 2 kom Stina hem.
Jag hade kokt kaffe samt lagat mat: potatis och forell. När jag diskat undan tog jag en ”lur” på häbrebron. Daniel, Gösta och Enar har varit hit och burit in hö. Nu skall jag iväg och söka korna, vi skall på bjudningsbal till Öfra i kväll. Kl. är 1/2 5.
Nu skall dom fara till Öfra, jag ensam hemma..

Söndag 27 juli. Det var skojigt i Öfra i natt. Kl var 1/2 6 när vi kommo hem. Hu, vad hemskt trött jag var. Sedan jag släppt ut korna och stökat undan, gick Elin och jag i ladan att sova några tim. Så kom pojkarna och då var det sovit ut. Åkerbrännpojkarna har farit hem, men Öfrapojkarna ligger i ladan och sover. Jag håller nu på göra koost. Sen blir det nog att gå och söka korna. Jag har släppt bocken idag. Ute regnar det riktigt fint. Solen tittar nog ej fram mera idag, kl halv 4. Korna kom hem själv. Stina har kokt gröt, jag har rört mesa. Nu skall vi lägga oss fast kl. är bara 9.

Måndag 28 juli. Vi fick kaffe av Lisa innan vi gick med korna. Elin har kokt potatis och strömming. Stina och jag har tvättat kläder. Kl. halv 2 gick Elin och jag att söka bär, voro borta i 2 1/2 tim, och funno ej en liter. Stina hade kokt kaffe. Så kom det en karl men han sade bara ”God dag”, så bråttomt hade han. När kl. blev halv 6 gick Elin och jag att söka korna, men de kommo hem före oss. Vi har varit till Ida och fått gröt. Skall nu ligga hos Elin.

29 juli. Ida har knäppt Stina och jag, vi gjorde ost. Så har det varit hit 2 främmande herrar. De köpte kaffe och mat. Vi fick 75 öre var för det. Nu har jag varit till Ida och ätit mat. Så har jag rört komesa. Kl. 1 kom Kristina och Mary Jutberg, de skulle till Hömyrfäbodarna efter en kalv. Härligt solskensväder! Snövit har jag nu haft inne två dagar. Mina kor tog jag bakom holmen, de har varit till Åkerbrännbäcken, kom hem kl. 6, först av alla kor. Stackars Lisa som har Eriks kor borta. Undrar om hon finner dem. Kl. halv 10 kom Lisas kor. Jag hjälpte henne stöka undan. Kristina och Mary foro härifrån kl. 11. Jag skall ligga hos Elin, hon har kokt välling åt oss i kväll.

30 juli. Nu skall vi släppa ut korna, nyss varit till Lisa och fått kaffe. Kl. är nu 8. Sen skall vi få potatis och strömming av Stina. Elin bjöd oss på kaffe före och efter middag. Jag kokte nyponsoppa och bjöd på. Emellanåt har vi suttit tillsammans med våra handarbeten. Kl. 5 hjälpte vi Lisa in med två höhässjor, sedan gick jag att söka korna, de kommo så jag gick att plocka en halv lit. hallon, som jag nu håller på sylta. Fint väder idag. Sedan skall jag gå till flickorna.

31 juli. Det är Elin idag. Jag gratulerade henne med hallonsylt och grädde på säng. Vi har varit och plockat hallon cirka 2 lit. Åskan gick bra hårt när vi voro på sotbränna, så det haglade och regnade. Så gjorde Stina och jag koost, håller nu på koka mesa. Jag bjöd på kakor. Det har gått en handlare härförbi, köpt ett par strumpor samt en duk. Han sade det brinner cirka en mil från Åkerbränna, rätt bra mycket rök. Nu skall Elin och jag ta emot korna. Kl. är snart halv 7. Korna mina voro i Bränna. Elin har kokt gröt ikväll. Två hästar har gått här förbi. Elin och jag skall ligga i min stuga i natt.

1 aug 1930. Nu är denna dag slut. Imorse fick vi kaffe av Lisa. Vi stöko undan skyndsamt, kl. 10 foro vi till hallonbränna i Vällingbergskogen. Kl. 4 kommo vi tillbaka efter att ha plockat 5 lit, två små flickjetare träffa vi också. Lisa hade hemmafolk när vi kommo hem, Jonas. Så fick vi kaffe av Lisa, potatis och fläsk av Ida. Så gott är det länge sedan maten smakat. Kl. 15 min. över 5 gick jag att söka korna, fann dom på Hästberget. Jag har kokt gröt åt flickorna. Kl. är nu halv 10 och vi skall lägga oss. Vad skönt det skallkännas, jag är så trött, så trött.

Lördagen 2 aug. 1930. Kaffe har vi fått av Lisa, hon har även bjudit oss på hallonkräm.
Elin o jag har varit efter en björk bakom bordet. Det har ömsom regnat och varit vackert väder i dag. Stina och Ida har fått främmande, vi har nyss varit till Elin och druckit kaffe.
Jag har fått två kärkomna brev. Nu skall jag gå och söka korna, kl. är nu 5. Korna fick Lisa rätt på vid Brättmyra . Nu har vi stökat kväll. Kl. är halv 10.

Söndagen 3 aug. 1930. Kl. är nu 11. Härligt väder! Pojkarna ha nyss gått. Vi har haft rätt bra roligt. Jag har kokt kakao med bullar åt Lisa och Elin. Nu skall vi lägga oss att sova en blund. Kl. halv 2 gick Elin och jag till Ida, så bjöd hon oss allesammans på middag, kaffe fick vi av Stina. Elin och Lisa hjälpte mig städa, så nu är här så mysigt. Kl. 6 gick jag att söka korna, de vore i Bränna. Nu skall jag skriva några brev. Hej svejs. Kl. är nu 9.

4 aug. 1930. Jag har gjort getost och rört mesa. Kl. är halv 8, vi skall gå på Sotbränna och plocka hallon, blott flickorna fått stöka undan. Vi plocka cirka 5 lit bär idag. Jag bjöd på saft. Så kom det två karlar här förbi, de hade gått en gång förut idag. De klämtade i klockorna så vi trodde hemmafolket va här. Korna kom kl. 8, jag gick emot dem på Öfrabränna. Idas och Lisa kommo kl. 9. Elin har kokt välling vi skall få.

5 aug. Jag har gjort getost , rört mesa samt tagit upp den. Nu skola vi gå till Öfrasotbränna och söka bär. Kl. är nu halv 10. Kl. halv 2 gick vi hem efter att ha plockat fyra lit. Lisa och jag gick till Öfra. 7 kilo socker. När vi kommo hem voro hemmafolket här. Klas, Otilia, Ragnar och Oscar, Erik och Agnes, Erik , Jon och Anna. Allt gick undan i en hast. Korna kommo hem själva, kl. halv 7. Det kom en duktig regnskur på kvällen. Nu är kvällen undanstökad och jag har skrivit några rader till Elida. Sen skall vi gå till flickorna ett slag.

6 aug. Hemmafolket ha farit. Jag har gjort sötmjölkost, rört mesa. Vi skall nu få potatis och sylta av Stina. Om en stund skall Elin och jag gå till Öfra efter en kalv. Kl. är nu halv 10. Vi kommo hem kl halv 3, det regnade hela vägen hem och en stund efter. Korna kommo hem själva kl. 7.
Fredagen 8 aug. Vi skall nu gå på Sotbränna och plocka bär, kl. är halv 11. Erik Erikssonmhar kommit med tre brev, ett till Elin, Ida två. Jag har bjudit på frukost. Vi voro borta i fyra tim, så fick vi kaffe av Stina. Fint väder i dag. Korna tänkt fara till Åkerbrännbäcken fast kl. var 5. Jag har kokt gröt åt flickorna i kväll.

Lördagen 9 aug. Elin bjöd på strömming och potatis till frukost. Klart väder med moln vid horisonten. Vi har burit alla våra syltburkar i Svens bod för pojkarna. Jag har kokt kaffe. Så har vi knytit håret för vi skall vara riktigt fina i kväll. Nu regnar det lite, hoppas för det på fint väder i kväll (sic!). Kl är nu 3. Vi sitta med våra handarbeten. Kl. 7 kommo vi hem med korna. Kl. 9 foro vi härifrån, vi hade mycket roligt i Åkerbränna.

Söndagen 10 aug. Kommo hem kl. 5, två pojkar följde med. Gjort getost samt koost. Elin och jag har sovit några blundar ibland. Kl. 12 kom dansarfolket här förbi, så skojigt vi haft. Vi bjöd på kaffe , kl. halv 5 foro de hem. Jag har fått en kniv av Linus till minne från Slättbränna. Stina kokte potatis, Elin stekte fläsk och bjöd på. Kl är nu 10 och vi skall lägga oss.

11 aug. Jag kokte gröt och bjöd flickorna innan vi gick med korna. Kaffe fick vi av Lisa, till middag kokte hon strömming och potatis. Kaffe med dopp fick vi av Elin. Korna fick jag hem halv 7. Nu skall Stina och jag till Öfra. Emma Berglund har varit hit idag, de kommo från Stormyra efter en kalv. Jag har sytt duken färdig. Kl felar nu 15 min. i 9.

12 aug. Fint väder. Jag har kalven hemma. Vi kommo hem kl. 11. Har nu gjort getost och rört mese. Erikssons samt Berglunds är på Stormyra och slå idag. Kl. är 9. Vi har fått ärtsoppa av Lisa. Ida har kokt the. Algot kom opp när han skulle gå hem. Lisa kokte kaffe. Nu är kvällen undanstökad och vi skall gå till Ida och få havregrynsgröt. Gott, gott.

13 aug. Mulet idag. Lisa har kokt kaffe, fått kött och potatis av Ida. Stina och jag ha tvätta kläder. Nu skall Elin och jag gå till Åkerbränna. Kl. är halv 2. Nu är det kväll för idag. Elin måste gå efter Eriks kor, de voro bakom sotbränna. Hon har sett två älgar. Mina kossor mötte Elin och jag, de skulle nog fara till Åkerbrännbäcken. Ingen post hade vi idag. Ragnar hade köpt ett dragspel, det buro Elin och jag hit.

14 aug. Klart väder. Jag har kokt nyponsoppa och bjudit på. Vi skall gå och plocka hallon, klockan halv 2. Det är nu kväll och allt är undanstökat. Vi funno 4 lit bär idag. Korna gått runt Stormyren. Jag har kokat dynamit. Vi har fått gröt av Elin.

15 aug. Jag har rört getmesa, stökat lite inne i stugan för vi väntar hemmafolket idag, får se vem det blir. Kl. är nu 9. Så har vi fått kaffe av Elin. Jag tror att vi bara har 14 dagar att vara här. Hemmafolket är här, Klas, Gustav och Lilly, Osian och Karl-Ivar, Erik och Sigvard, Einar, Jacob och . Korna fick jag fatt på långt bortom Sotbränna, kl. 8 kom jag hem. Vi har nu stökat kväll. Jag gissade rätt, vi får snart fara hem, kl. är nu 9.

Lördagen den 16 aug. Mulet idag, en regnskur på morgonkröken. Men ett sånt liv vi höll igår kväll, kl. halv 11 gick jazzkapellet till ladan och underhöll med musik som ej varade länge förrän getingarna kom ut och sen blev det ett väldans hallå. Jag vet ej riktigt hur mycket kl. var men nog närmade hon sig ett. Kl. 15 min i 5 steg jag opp i morse, kl. 7 foro sista hemmafolket. Jag gjorde getost, efteråt kärnmjölksost, så nu stökar jag lite i stugan. Bjöd flickorna på kaffe, Stina bjöd på potatis med korv. Det har regnat skurar hela dagen, kl. är nu halv 6, mina och Stinas kossor är bara bortom kullen. Elins hör vi ingenting. Stina och Ida har fått främmande, togo Idas kor nästan vid Kronstugan. Vi har nu stökat kväll, Elin och jag skall gå till Åkerbränn och se efter om det är någon bal där.
Lisa är ensam hemma. Sov gott.

Söndagsmorgon 17 aug. 1930. Håhå, ingen bal i Åkerbränna. Vi fick ligga hos Karlssons, kl. halv 5 gick vi hem. Elin kokte kaffe och bjöd Lisa och jag på. Ingen ost till morron har jag gjort. Vi har nyss varit till Stina och fått kaffe. Jag skall nu gå till Elin ett tag.
Söndagnatten kl. halv 3. Denna söndag har också rullat sin kos. Ida bjöd på middag, potatis med korv, fruktkräm. Elins och mina kor voro på Brättmyran, kl. 8 kommo vi hem. Jag har bjudit på surströmming ikväll, skojigt. Hilding har varit hit, han leta getterna. Han har nyss gått, det har regnat hela natten. Elin och jag har lekt förskräckligt. Nu skall vi sova en liten blund.
18 aug. Vi har fått kaffe av Elin. Pojkarna foro kl. 2. Jag har rört sista komesa för i år. Ida fick taga sin kor nästan vid kronstugan, en del hade redan lagt sig. Lisas kor hade farit till Åkerbränna, kl. var 15 min i 10 när hon kom hem. Getterna deras är borta. Våra kossor voro på Öfra bränna. Vi skall nu lägga oss, kl. halv 11.

19 aug. Lisa väckte oss samt bjöd på kaffe. Getterna deras kommo själva. Elin har bjudit på frukost. Vi har fått the och bullar hos Ida. Elin och jag har varit och plockat hallon för sista gången. Korna voro på Sotbränna.

20 aug. Vi har tvättat mattor idag. Lisa har fått hemmafolk. Jag bjöd flickorna på kaffe.
Elin har kokt gröt i kväll, korna mina voro långt ned mot Hästberget. Det regnade i morse en stund men på eftermiddagen vackert.

21 aug. Idag har Stina, jag och Elin tvättat kläder, nu ser det allt bra sturigt här. Lisa har gått till Öfra. Vi har fått makaroner av Ida. Elin håller på göra koost, sen skall vi gå till korna. Korna voro på Sotbränna. Nu har vi stökat kväll.

22 aug. Ida och Lisa har getat hela dagen. Vi släppte (?) en stund men gick sedan och leta rätt på dem. Lisa och jag lagat mat på kvällen.

23 aug. Jag steg opp kl. 4, gjorde koost och getost innan jag gick att mjölka. Bjöd flickorna på kaffe samt fruktkräm till frukost. Stannade en stund efter flickorna samt kokte kakao. Elin gick och laga mat. Det är nu sista lördagen i fäboden för detta år. Hu, så det nu regnar ute. Ida har två kvigor borta. Kl. är nu 9, Hejs svejs.

24 aug. Det kom folk i alla fall igår kväll, Gustav, Gösta, Ena och Sixten från Öfra. Set, Dan, Bror, Sigurd och Olof från Åkerberget. Åkerbergarna hade gått fel i bränna här. Vi dansa hela natten, sen togo de adjö och foro en i sänder. Detta är sista söndagen i Slättbränna för detta år, kanske också den sista för framtiden. Lisa har stekt pannkakor åt oss till middag. Jag har nu lega och sovit ett par tim., undrar just hur flickorna gör, kl. är nu halv 3. Jag har sköljt av golvet, tagit ner tavlor och stökat undan så där smått. Vi har nu gjort kväll och skall gå till Ida och få risgrynsgröt, kl. är halv 9.
Det har gått regnskurar, eljest varmt väder. (skrivet längs kanten)
Måndag 25 aug. Fint väder, Nu skall vi gå och geta. Blåsigt och kallt blev det idag., en regnskur till på köpet. Vi har varit på Öfrabränna. Lisa och Ida har träffat Erik och Algot, de plocka lingon på Sotbränna. Det har varit hit folk idag, de har satt en lapp på dörren, troligtvis Henning och Olle. Lisa har sett dem. Vi har fått ärtsoppa av Lisa. Hu, så det blåser ute. Nu skall vi sova sött.

26 aug. Samma blåsväder idag. Jag har gjort koost och getost. Hilding är här med ko-affärer med Lisa. Vi skall nu släppa ut korna snart bara vi ätit välling hos Elin. Kl. 15 min i 8. Kl. halv 11, jag är nu hemma och skall koka mjölkkakao åt flickorna. Erik Eriksson kom till oss med ett brev till Ida. Stina gick hem och lagade mat. Sista dagen vi getade detta håll Har fått kaffe av Lisa. Elin och jag …

27 aug. Fick kaffe av Lisa. Elin har kokt gröt. Jag skall geta till flickorna kommer, kl. 8. De kommo med kaffe. Vi har sett bärplockare idag. Två Vällingberg-flickor har varit hit med en kalv som Erik Östlund har köpt. Jag följde dom hem och kokte kaffe. Kl. 2 foro de. Sen kom Petter Svensson och Sven Berglund här förbi, de fick mjölk. Jag lagade mat tills flickorna kom hem. Ida och Lisa har varit och letat getterna på Sotbränna, men de lågo bara bakom hagen här. Jag följde Lisa efter dem.

28 aug. Kl. 4 steg jag opp, gjorde eld under koostgrytan, gick och mjölka getterna, gjorde koost, tvätta mjölksån, gjorde getost, kärna smör och stöka undan det. Gick sedan att mjölka kl. 7. Kom tillbaka och separera, rörde mesost, tvätta separatorn, sen har jag gnott från det ena till det andra och nu är kl. 3, så man har väl rättighet att taga sig ett par minuter. Jag har nyss smort separatorn. Skall nu koka gröt och bjuda flickorna för sista gången. Vi har nu stökat undan kväll, kl. är bara 7, inte alltför tidigt. Vi ha ju knogat helga dagen. Nu har vi bara en dag till här i boern. Kväll för idag, vi har fått risgrynsvälling av Elin, nu skall vi lägga oss.

29 aug. Ja, nu är hemmafolket här, 14 st, och ingen kan spela. Dessa är nog de sista rader jag skriver här i Slättbränna.

ur Östanbäcksnytt #29 2007

Nog önskar man att man haft hälften av Evas tåga och ambition. Hon satte igång med att springa maraton och andra lopp i mitten av livet och dessutom bli så duktig att hon därigenom fick besöka många länder. Under många år var hon medlem i Östermalms IF och antalet priser och vinster ökade allt eftersom åren gick. Själv lyckas man som bäst springa – eller åtminstone gå – runt Kungsholmen ett antal gånger per vecka.
Eva Wiström var ett av sju barn till Anna och Karl Axel Wiström i Solberg i Anundsjö socken.
Egentligen omfattade barnaskaran 13 barn eftersom morfar varit gift tidigare och mormor Anna var hans andra hustru. Mamma Lilly var lillasyster till Eva. Mamma gick bort i november 1999 och Eva nästan exakt ett år senare.
I somras fick jag beviljat av Stiftelsen San Michele, som förvaltar Axel Munthes villa på Capri i Italien, tre veckors gästboende för att forska och »tänka tankar färdigt« som någon sa. Där kände jag, att ett syfte med den vistelsen var nog att tänka tillbaka i tiden och påbörja det som jag tror att Eva ville. Hon gav mig i testamentet alla hennes foton och en livförsäkring. En stor mängd foton visar hennes springande runt om i världen och hennes intresse för blommor och växter. Livförsäkringen, tror jag, skulle bidra till att skriva boken. Min förhoppning är att några av er som läser detta vill
hjälpa mig med berättelser och bidrag till boken.
När man får tid att tänka börjar man fundera på hur livet var i början och mitten av 1900-talet. Före andra världskriget var livet knappt för många. Stora barnaskaror och att försörja all var säkert inte lätt. Wiströmsbarnen växte upp i ett väldigt litet
hus. Turligt nog hade den första barnaskaran vuxit upp och ut ur huset. Det var nästan självklart att före och under andra världskriget att åka till Stockholm. Så gjorde också barnen Wiström.
Eva kom till Stockholm via Borås, Storlien och några andra platser och kom yrkesmässigt att arbeta inom restaurangbranschen hela sitt liv. Restaurang Stenvillan i Sundbyberg blev den plats hon var på i många år.
I mitten av livet började Eva att träna och blev med tiden allt duktigare. Hon tillhörde som sagt Östermalms IF och som hon skrev i sitt testamente blev klubben, där hennes andra hem inte minst viktigt under ett antal ganska svåra år som hon hade. Många foton finns från olika platser i världen där hon sprungit bland annat veteran maraton.
Hon har tävlat ibland annat Athen, Australien, USA.
Jag har en mängd foton som jag i denna digitala tid skall »scanna« och få hjälp med att få in det i boken. Med mycket tåga kan man komma långt.
När mamma gifte sig övertog Eva den lägenhet i centrala Stockholm som mamma hade hos familjen Schager där hon arbetade. Eva bytte senare lägenheten mot en ny i Sundbyberg, där hon levde resten av livet. Vi besökte Eva där och jag minns utsikten genom fönstret och vet att många springrundor har Eva gjort runt sjön som man kunde se. Eva tog tidigt körkort och hade en grön Volkswagen och var också en duktig fotograf. Innan vi andra kunde stava till filmkamera hade hon en sådan.
I mitten av 1980-talet sprang min bror Stockholm Maraton. Jag och hans hustru var förstås ute och hejade på. Eva sprang förbi och en halvtimme senare kom min bror. Vi sprang upp vid sidan om honom och meddelade att »Eva sprang förbi för en halvtimme sedan«. Då höll han på att ge upp. Nåväl, båda kom väl i mål.
Min förhoppning är att några skall hjälpa mig att minnas Eva och gärna bidra till innehållet i boken.

Lisa Warsén

ur Östanbäcksnytt #6 1984

Christina Pärsdotter var dotterdotter till Taras förste bebyggare Olof Ersson. Hennes föräldrar var Olofs dotter Brita (1759-1816) och Pär Nilsson (1753-1816). Se sid 7 i Östanbäcksnytt Utskick 5. Makarna hade sju barn däribland Christina. När Christina föddes bodde familjen ännu i Tara. På äldre dagar flyttade Brita och Pär till Krånge. Båda föräldrarna dog i Krånge under nödåret 1816, förmodligen totalt utblottade. När Christina var 20 år hade hon tagit tjänst som piga i dåvarande Lidens prästgård på comminister Olof Sundwalls tid.

I Ådalslidens kommunionslängder 1740-1810 påträffas under prästehuset med dess folk, pigan Stina Pehrsdotter i längden 1802-1810. Hon upptas åren 1804-05, 1807 18/10, 1808 22/5 och 1810. Under sin tid i prästgården födde Christina en dotter utanför äktenskapet.

Dottern föddes den 9/10 1808 och döptes av comminister Sundwall till Stina Brita Ersdotter den 10/10 1808. Sista anteckningen i Lidens förhörsbok 1811-1812 om Christina är från 3/11 1811. Där står hon antecknad som gift?

Under anteckningen står ”flyttat till Junsele”. I Junsele förhörsbok 1811-1820 under Mo 1811-1812 finner man Christina antecknad som gift med ryssen Alexander, dotter Stina Brita. Under Christinas namn står noterat ”Hemma hos fadern i Krånge”. I samma bok under Krånge finner man Alexander, Christina och Stina Brita boende hos Christinas föräldrar. Alexander antecknad som Extra rot. Båtsman.

Jag har under åren intervjuat ett stort antal släktingar från när och fjärran om gamryssen och här jag sammanställt det från den muntliga traditionen , som går igen i samtliga intervjuer:
Alexander Alexandrovitj Gerasimoff föddes någonstans i tsarryssland under Katarina II:s sista regeringstid år 1782. Traditionen berättar att Alexander kom från en förmögen borgarfamilj. I någon intervju har ”Judisk” förekommit, åter i andra berättas att han ofta låg på knä framför sin lilla ikon och bad. Fadern ägde en Juvel- och Guldsmedsaffär. De var inalles tre bröder och alla var utbildade guldsmeder.

En dag stod Ryssland inför ett krig. Napoleon hade förklarat Ryssland krig. På den tiden hade Ryssland ingen stående armé, utan seden var den, att vid krig skulle en man ur varje familj gå ut i krigstjänst. Hos Gerasimoffs drog man lott bland bröderna och lotten föll på Alexander, som var yngst och ogift. Han fick som plåster på såren en del guldmynt av sina bröder. Det har berättats om att när han drog ut i kriget och stod uppställd till avmarsch, hur han då såg modern i förtvivlan riva sitt hår och hur hon föll och blev liggande. När han frågat sådana, som stod längre bak i kolonnen, om de sett henne resa sig, fick han veta att hon fortfarande låg orörlig, när de hade passerat.

Vid Friedland tillfogades de ryska trupperna ett nederlag och fred slöts i Tilsit 1807. I slutet av februari 1808 gick ryska trupper, utan krigsförklaring, över gränsen till Finland. Alexander skulle med tiden ha medverkat i arton slag och var intill döden trött på krigandet. Tillsammans med två kamrater började han planera att desertera. Någonstans nära den finska västkusten gjorde man slag i saken. Deras försvinnande upptäcktes snabbt och snart hade de en rysk spaningspatrull i hälarna. De förstod då att deras enda möjlighet att undkomma var om de tog sig till Sverige. Med förenade krafter byggde man en flotte, som skulle föra dem över. Man hade slaktat en ko, vars kött man hade för avsikt att torka och ha som proviant. Trion hade inte kommit långt från land, förrän de blev upphunna av den ryska spaningspatrullen. De öppnade eld mot männen på flotten. Den ene av desertörerna blev dödd och de andra två, Alexander och Nikita, hoppade i vattnet och började simma. Enligt traditionen skulle de simmande tagit sig över till Sverige. Även om de var goda simmare, låter det som en väl fantastisk bragd. Eftersom detta skulle ha hänt vid Kvarken är det kanske troligt att de simmade mellan småöarna i skärgården. De blev så småningom omhändertagna av en kvinna i Umeåtrakten, som skötte om dem till dess de återvunnit sina krafter. Ättlingar till Alexanders kamrat, sedermera ”Ryss-Edman” i Ed, (eg Nikita Telatoff f 1785 i Rafjästvana, som ligger nära staden Tula söder om Moskva) har skildrat flykten på nästan exakt samma sätt, som den berättats i min släkt. Nikita var en kort tid kring 1812 också extra rot båtsman i Junsele. När de ryska styrkorna kommit över till Umeå, blev Alexander och Nikita ertappade och ånyo instuckna i armén. Under det blodiga slaget vid Rödbäcksinget strax söder om Umeå rymde de igen. De gick över skogen på hösten 1809 och kom slutligen till Junsele, där de stannade. När Alexander hade varit i Junsele i många år begav han sig iväg till Umeå. Han hade, när han flydde, grävt ner en del guldmynt vid en källa. Dem ville han nu hämta. Han hade inte glömt, var källan låg, men när han kom fram, såg han bara åkrar och ängar. Bönderna i trakten hade dikat ut källan och han hittade aldrig sina pengar. Det finns mer smådetaljer att berätta, men det skulle bli alltför mycket material denna gång. Så långt alltså den muntliga traditionen.

I Västernorrlands Allehanda kunde man följa en artikelserie av Pelle Molin under tiden 26/5 och 18/6 1894. Rubriken var ”Krig i Ångermanland och ångermanlänningar i krig”. En del av artikeln hette ”finsk-ryska kriget 1808-09”. Under detta krig togo svenskarna flera fångar än vad ryssarna gjorde. Vid utväxlingen blev därför en del ryssar till övers och de placerades ut här och var i Norrland. En man vid namn Miketa (Nikita) kom till Ed och en annan, Alexander, kom till Junsele.

Egentliga krigsfångar voro de icke. Åtminstone hade Alexander enligt berättelse försökt en rymning i Ryssland för att slippa krigstjänsten men blivit ertappade på något olämpligt ställe och instuckan i armén.Från Umeå hade han rymt igen och kom i efterhand till Junsele. Han gifte sig med en svenska, som han på gamla dagar, på sitt brutna språk ibland berömde, ibland icke. Hon ville aldrig Schona (skönä=dö). I sin krafts dagar var han en mycket liten och ljuslagd karl med föga skägg. Då folk ibland frågade om han tänkte återvända till Ryssland plägade han svara: ”Om nu koma till rosland – bara en ro flick på brostet – piff, paff!”, vilket skulle betyda , att ryssarna skulle sätta en röd lapp på hans bröst och låta arkebusera honom.

I Junsele födelse- och dopbok för 1813 meddelas under ¾: ”3 april föddes och döptes pigan Christina Pärsdotters i Krånge son Alexander. Fadern angafs vara extra rot, båtsman Alexander, hvilken ärtjände att detta skjed under ektenskaps löfte så att Alexander då han rest til mönstringen i Hulsta såsom utcommenderad med handlsag och muntelig försäkran lofwade sin fästemö Christina Pärsdotter at om Gud unnade honom hemcoma med lifwet, så skulle deras ekta förbindelse med vigselln fullbordas. Men skulle han med döden afgå under sitt fälttåg skulle hans fästemö undfå hela den peningesuma på båtsmanslönen i ro-tan til sonens uppfostran. Betygar Maths Tollbom (sockenpredikant i Junsele 1791-1824) och Salomon Edlund i Krånge”. I en minnesskrift för Kungliga Västernorrl. Regemente 1854-1954 finns några rader om Alexander på sid 88. I artikeln ”Norrlands Båtsmanskompanier” står följande: Det var ganska vanligt att främlingar, som sökte svenskt medborgarskap erhöllo sådant endast under förutsättning att de blevo båtsmän. På 1800-talet har vi två sådana fall. En ryss blev båtsman i Ed. ”Ryss-Edman”allmänt kallad och en annan ryss blev båtsman i Junsele, den s k ”Ryss-Alexander”.

I en rulla över ”Extra roteringsmanskapet å 2:a Norrlands 1:a Kompani uti Vesternorrlands len” daterad ”Landskansliet i Hernösand 15/6 1812 står som båtsman på rote nr 17 Junsele ”Alexander Gerarsimott, Ryssland, 26 år, Guldsmed”.

Vad innebär den extra roteringen?

”Riksens ständer/riksdagen/beslöt 1810 att förstärka försvarkrafterna bl a genom att upprätta s k förstärkningsmanskap. Ett uttryckligt villkor stipulerades nämligen att en nyrotering av all oroterad jord skulle företagas. De gällde främst sådan jord som lämpligen förut icke kunnat infogas i de sedan slutet av 1600-talet bildade rotarna för de ordinarie båtsmännen. Den nya roteringen infördes på våren 1811 och kallades extra rotering. Båtsmännen från de sålunda bildade rotarna benämndes extra roteringsbåtsmän. De inkallades endast i krigstid och tilldelades icke torp. De extra roteringsbåtsmännen var inte inkallade 1812. 1813 tjänstgjorde de på fartyg stationerade i Öresund. 1814 tillhörde de besättningar på fartyg som från Landskrona förflyttades till Strömstad och Fredrikstad och medverkade till att betvinga Norge. Under fredsåren efter 1814 togs de extra roteringsbåtsmännen icke i anspråk. ” (överte Carl Hamnström). Torpet, som Alexander bodde på, hade han tydligen lite problem med. Det har berättats att man ville ta ifrån honom torpet och att han till fots gått till ”Kungs”. Förmodligen var det till Härnösand och Kungens Befallningshavare som man syftade på. Han fick i alla fall bo kvar. Det låg i västra delen av Krånge och kallas än i dag ”Ryss-torpet”. I dag bebos det av Stig Brodin.
När Alexander återvände från krigstjänsten gifte han sig med Christina. I Junsele vigselbok för 1814 står som första namnpar under den 7 mars ”Ryss-Alexander Gerasimoff f 1782 o. Christina Pärsdotter f 1784.”

Alexanders och Christinas barn var sonen Alexander som gifte sig och fick massor av ättlingar. Dottern Anna Alexandersdotter f 1815 flyttade till Härnösand 1835 där hon tjänade som piga hos handlanden Joh Fr Östmans änka Marg Cath Lundsström. Hushållet flyttade till Nätra först 1837. I Härnösand tappade jag spåret efter Anna. Dottern Stina Erika f 1824 var min farmors mor ”Ryss-Erika” allmänt kallad.

Den 5/12 1861 avlider Christina Pärsdotter i fallandesot = epilepsi. Makarna var utfattiga och det var nödår. Alexander överlevde sin hustru med nio år. De sista åren av sitt liv var han både döv och blind och fick gå på rote. Han tyckte att det var bittert och han, som kom från en förmögen familj i ryssland, skulle behöva gå och tigga mat för dagen. Han avled i Långvattnet den 13 oktober 1870, 88 år gammal.

Hans Sjöqvist

ur Östanbäcksnytt #6 1984

För så länge sedan att Ångermanland inte riktigt ännu var kristnat kom kungadottern Gunnel Snålla till Junsele för första gången. Hon byggde och bodde där och till husdjur som riddjur hade hon en älg. Detta att tamälgen använts som dragdjur, har sedan länge varit känt. Men att den också använts som riddjur hörs för första gången i och med Gunnel den Snälla. Gunnel kom alltså till Junsele i sent 1000 tal och det berättas att hon en gång slagit vad med lappen Kil om vem som skulle komma först till julottan i Sånga. Lappen hade sina självrännarskidor och Gunnel skulle rida på sin älg. Kampen blev hård och än var lappen först och än var Gunnel först, men till Sånga kyrka red Gunnel först upp på kyrkvallen. Väl framme berättas det att Gunnels älg föll död ner. Lappen Kil, han kom aldrig fram. Han hade störtat ner i Kilforsen och drunknat och allt sedan dess har forsen burit det namnet.

En annan gång var Gunnel till en marknad och inköpte där en Kyrkklocka för 3 daler. Klockan hängde hon om älgens hals och red så hem till Junsele. Klockan skänkte hon som kyrkklocka till Junsele kyrka, som då låg på Märrgård i Mo, Junsele. Klockan hängdes upp i en al och klockaren behövde inte längre stå i kyrkporten och ropa. ”Köm till körka”.

Vid denna tid vallfärdade stora pilgrimsskaror från våra trakter till St Olofs grav i Norge och det berättades att helt nyss ha tre pilgrimsfartyg stuckit in genom Halsen. Två kom söderifrån och i ett satt äntligen Thorer Hund, hemkommen från det Heliga landet, klädd i säck och aska, svårmodig och bortkommen på alla vis. Den tredje farkosten kom norrifrån från Ångermanlands Ådal. Där var drottning Gunhild den kloka med sitt husfolk och andra kristmänniskor. Gunhild bekostade färden åt dem alla. Många av resenärerna var ännu inte döpta och var med på resan för att bli döpta och få del av underverken. Pilgrimernas resa gick under glam och spel, såsom dessa brukar göra.

Gunhild den snälla

Vem var då Gunhild den Snälla. Enligt sägnen var hon den som först byggde i Junsele. Hon gav också namn åt socknarna Liden och Resele. Det namn vi idag känner som Gunhild den snälla är en i sagorna mycket omtalad kvinna. Ibland kallas hon för drottning Gunhild, men för det mesta för Gunneli Snälla. När vi då tänker på ordet snäll skall vi inte bara tänka på godhet utan också på visdom och klokhet.

Var Gunhild bodde är omtvistat. Olika platser i den övre Ådalen gör gällande att det var just här som Gunhild bodde. Fors i Jämtland och Bodsjö i Medelpad är också platser som nämnts som Gunhilds boplats.

Det är inte bara i sägnerna som Gunhild nämns. I en av de äldsta kända handlingarna för Norrland berättas om Gunilla Snilla. Handlingen är en rågångshandling från 1270-talet. Gunilla Snilla levde samtidigt med Arne Ille, som var den förste kristne mannen i Ragunda.

Han har troligen levt omkring 1050. Gunhild har troligen levt i slutet av 1000-talet och haft skilda egendomar i Ådalen och främst i dess övre del. Just den här ovannämnda rågångshandlingen visar att hon var bosatt i Sollefteå. Men med Sollefteå torde menas allt som idag menas med den övre Ådalen och då också innefatta Lapplands södra del.

Ett exempel på Gunhilds företagsamhet ger oss förhistorien till den ovan omtalade rågångshandlingen. I den tid då Gunhild levde, fanns inga bestämda gränser mellan landskapen och Gunhild begärde hos kungen tillstånd att reglera detta. Kungen ville då pröva Gunhilds förmåga, så han gav henne följande prov. Hon skulle komma till honom, då det ej var ny eller nedan, ej dag eller natt, icke klädd eller oklädd samt varken gående, ridande eller åkande. Gunhild löste problemet med att komma då gryningen sammanföll med månens nytändning och hon var insvept i ett nät när hon kom inför kungen med ena benet över ryggen på en bock och det andra gående på marken. Hon bestod alltså provet inför kungen. Rågången mellan Medelpad och Ångermanland mötte inga hinder men rågången mot Jämtland var inte heller klar på 1270-talet långt efter Gunhild den snällas död. Ett annat namn är också känt i samband med Gunhild och det är drottning Kråka. Detta är ett öknamn som Ångermanlänningar i långa tider fått bära. Än i dag hörs ibland Helgums Kråkern. I Junsele har man tagit fasta på det goda och visa hos Gunhild och kallar henne för Gunnel Snålla eller Junselegomoran. De goda handlingar som Gunhild gjort i Junsele har också fått till uttryck att man tagit hennes bild till sockensigill. Detta sigill utgör också största delen av Östanbäcks släktförenings emblem.

Att det är något särskilt med Gunnel Snålla är inte att ta miste på. Kanske var hon också en kungadotter och drottning. Vid denna tid fanns i Uppsalakungsätten en Gunhild som under kort tid två gånger blev drottning. Först var hon gift med sin kusin kung Anund Jakob. När han efter en kort tid dog gifte hon om sig med danske konungen Sven Estridsson, som var hennes tremänning. Den mäktige ärkebiskopen Adalbert i Hamburg ogillade detta äktenskap och krävde att kungen skulle giva Gunhild skiljebrev. Efter att även påven understrukit uppmaningen gav Sven Estridsson drottning Gunhild skiljebrev. I sin krönika på 1000-talet skriver Adam av Bremen att den frånskilda drottning Gunhild drar sig tillbaka till egendomar på andra sidan Danaväldet. Dessa egendomar skall Gunhild ha ärvt av sin mor Holmfrid, som var gift med Sven Jarl. Holmfrid var en syster till Olov Skötkonung. Att Danaväldet sträcker sig upp till och med Jämtland skulle kunna peka på att drottning Gunhild och Gunhild den Snälla eller Gunnel Snålla är en och samma person. Adam av Bremen tillägger att Gunhild vigde sitt liv åt kärleksgärningar bland de fattiga och sjuka. Hon var gästfri och givmild i sitt kärleksliv.

ur Östanbäcksnytt #28 2006

Originalet är skrivet av Anders Edsfors. Där har han skildrat något av den miljö min morfar Anders Jacksson levde i under sin tid på Eden, och hans tragiska flyttning därifrån år 1869 till Rocksjölidens fäbodar. Efter det året har jag ägnat mig mer åt vad min mor berättat. Hon var 12 år då och fick förbli klar och vital till sinnes till sin död 1937 vid 80 års ålder.

Sedan har jag skrivit ned mina iakttagelser och minnen från mitt första besök i Rocksjöliden 1909. Vid genomläsandet av mitt manus bör även originalet finnas tillhands. Som eftermäle bifogar jag Nickes 80-årsdagsruna. Mycket intressant finns med där och även om hans död 1945 – över 80 år. Han var den siste av Rocksjölidensyskonen. Inget har dock sagts om hur han, den siste, förvaltade sitt pund, men vid dödsboutredningen som jag som arvtagare skrivit under befanns inga skulder. Slutsumman kontanta medel var 10.680 kronor, en förmögenhet i 1945 års penningvärde.

Enligt P Henrikssons forskning var det i början av 1530-talet som en Per Larsson från Mo by satte sin spade i jorden vid Gösinge träsk. Den muntliga traditionen går till förhistorisk tid. En del lämningar har funnits kvar till senare år men det utelämnar vi här.

Därifrån kan vi troligen räkna släkten på hemmanet N:o 2 Eden. År 1571 får Nils Larsson betala skatt för Älvsborgs första lösen, sedan Erik Nilsson 1583, Peder Eriksson 1613, Jakob Persson 1670, och hans hustru Kristina Persdotter 1647. Hon hade som hemgift ett hemman i Lillegård som de skänkte bort till kyrkan (kopia av kontraktet finns bevarad), Per Jakobsson 1699-1775, hans hustru Anna Ersdotter, 1720, äldsta sonen Per född 1721 övertar hemmanet, hans son Jakob Persson 1769-1864 övertar faderns hemman Eden N:o 2. Deras barn Anders Jakobsson född 1815 (min morfar) och hans hustru Anna Abrahamsdotter från Ruske 1828-1910 (min mormor). Per Jakobsson, född 1808, ogift, Jakob Jakobsson, född 1810 och hans hustru Anna Kajsa Persdotter från Ruske förblev barnlösa.

När Jakob Persson, 1769-1864, överlämnade hemmanet N:o 2 Eden delade han det i två hälfter. På ena halvan låg alla nödiga åbyggnader och där hörde mindre skog till, medan andra halvan var helt obebyggd. Den fick däremot så mycket mer skog för att det skulle väga jämnt vid värderingen. Vid lottningen fick sonen Per, f 1808, den bebyggda halvan, alltså vad som här kallas gamla gården. Han var ogift och överlämnade gamla gården till brodern Jakob Jakobsson, f 1810, gift men förblev barnlös. Anders Jakobsson f 1815, och hans hustru som härstammade från Ruske bildade familj i början av 1850-talet. Första barnet, sonen Jakob Petter föddes 1853.

Nu stundade det allvarstider för den gode Anders Jacksson. Han hade att bygga hem och nödiga åbyggnader och som ägare till halva hemmanet Eden N:o 2 hade han att solidariskt deltaga i alla samfällda arbeten för att förvandla Gösinge träsk till den burgna bondby Eden är idag. Bland samfällda arbeten kan nämnas byggandet av fäbod i Rocksjöliden, broar över bäckar på skogen, spångläggning över sanka myrar, stängsel och mycket annat.

Så sökte byn kronlösning av nybyggena Gösinge, Östansjö och Sunnansjö. Det blev överklagning och process från angränsande byar. I slutet av 1850-talet begär Överå- och Tallnäsbor att få ta upp ett nybygge vid Ysterån, ett område som Edensborna sedan urminnes tider räknat som sitt, ett nära 20-årigt tvisteämne. År 1861-63 bärgas Gambovallen och nedanför liggande slåttern vid Gösingetjärn i tron att detta område vid kommande gränsdragning kommer att tillhöra dem. De blir stämda inför tinget. I häradsrätten blir de ersättningsskyldiga med 1456 kronor jämte rättegångskostnader. Edensborna vägrar betala och det blir utmätning. På Anders Jakobssons del blir det c:a 140 riksdaler.

Nu var Anders Jacksson redan på obestånd, efter att han byggt upp mangårdsbyggnad och nödiga uthus (ladugård och stall) samt solidariskt deltagit i alla arbeten och kontanta utlägg i processen byn ådrog sig för att få utvidga sina domäner. Att Jacksson inte hade kontanta medel att klara utlägget var ju rätt förståeligt. Barnaskaran hade ökat till sju stycken från det han bildade hem och familj 1850.

Nu var det svårt att få hjälp av de bönder som hade det bättre ställt. Solidaritetsbegreppet tycktes vara en skapelsens gåva som förunnats endast den gode Anders Jacksson. Men vid själva utmätningen trädde äntligen Jakob Jakobsson – brodern som blev ägare till den bebyggda delen vid delningen – fram och betalade de 140 riksdaler utmätningen gällde. För det tog den gode brodern en 4-årig häst i beslag.

År 1866 levererar Edens bönder gemensamt virke till Lo sågverk för som det tycktes litet pengar, 175 riksdaler. Slutlikvid skulle betalas vid Sollefteå marknad. På den leveransen var Anders Jacksson med. Det var sista gången hans namn nämndes i Edensböndernas vidlyftiga affärer. Att det fanns skog till hans hemmanshalva kan ju tyckas bra men att göra pengar av den fanns inte stora möjligheter till och att klara hem och familj var svårt. Han måste ju köpa viss materiel, glas, spik, och järnvaror till bygget.

I byhandlingarna heter det att Anders Jakobsson övertog ½ hemmanet efter sin fader benämnt 2 A. Han byggde ny gård öster om barndomshemmet. Han kom på obestånd – 800 riksdaler – men ingen ville hjälpa honom i hans belägenhet. Då trädde en trävaruhandlare (bolagslakej) E P Persson, Höven, Resele fram och lånade honom det mesta av summan 800 riksdaler men tog inteckning i hemmanet som säkerhet. Tilläggas bör att E P Persson hade intressen i Eden förut. År 1852 arrenderade han vattenrätt av Edensborna i Umaån. Så inträffade det stora svagåret 1867. Inga möjligheter fanns för AJ att omsätta sin skuld och han försattes i konkurs. Det blev auktion på AJ:s hemmansdel i slutet av år 1868. Trävaruhandlaren E P Persson som var den störste fordringsägaren löste in hemmanet vari även ingick nybygget Östansjö. Nu stod Anders Jacksson hemlös och utblottad efter omänskligt slit för sin by och sitt hemman i 19 år. Hans andel i samfälltägda fäboden vid Rocksjöliden gick dock ej på auktion. Dit vände han tanken och hoppet om tak över huvudet i sin och familjens tröstlösa tillvaro.

Vid midsommar år 1869 flyttade Anders Jacksson – som är min morfar – till höstfäbodstället Rocksjöliden. Den resan är det sorgligaste kapitlet ur min mors historia och 80-åriga liv. Hon var tolv år och mindes det väl. Gripande scener förekom i hemmet veckan före flyttningen. Mormor hade ej satt sin bomärke på inteckningarna. Hon vägrade flytta från deras välbyggda gård som nyss var färdig. Köparen E P Persson hade anställt arrendator att tillträda efter midsommar och laga vräkning förestod.

De hade inte mycket egendom av värde att ta med för familjen när de startade flyttningen till Rocksjöliden förutom de kläder de gick och stod i. Övrig egendom fördelades mellan familjemedlemmarna att bära i knyten, kontar eller s k bärmes. Vad de hade att äta på den ansträngande tvåmilaresan efter blott en fäbodstig förmådde ej min mor berätta. Hon mindes bara tårar, kiv och suckar, mest från mormor. En 39-årig granne ställde upp som sällskap och hjälp på resan. 5-åringen Nils och 2-åriga Eva bar de i bärkont. De andra barnen som var över sex år fick gå själva. Den hjälpsamme grannen hette Per Ersson. Resan torde ha tagit hela dagen i anspråk, en sorglig karavan på ett led efter den smala stigen genom storskogen.

Morfar hade någon dag tidigare varit upp till fäboden och planerat för inflyttning med den stora familjen i den trånga bristfälliga stugan (kokhuset). De äldre barnen trängde sig tätt intill varandra i en båsplats i lagårn och somnade i känslan av att ha ett hem.

Här är nu namnen på den på den hårt ödesdrabbade familjen Anders Jacksson som mina nedskrivna forskningar gäller:

Anders Jakobsson, f 1815, ärvde halva hemmanet Eden N:o 2 i början av 50-talet, gift 1851 med Hanna ”Anke” från Ruske, 1828-1910, syster till Kebbe i Ruske (heter det).

Barn:
Jakob Petter, 1853-1928
Kajsa,1854- ?, gift Edström, Risbränna
Ett barn,1856, dog vid födseln
Anna Erika,1857-1937, gift Sjödin och min mor
Magnus,1858-1943
Maria,1858-1940, tvillingar, ogifta båda
Sara,1860 – ?, gift Selin, Mo
Matilda,1862-1882, ogift
Gustava,1863-1929, ogift
Nils Abraham,1864-1945, ogift
Ett barn,1866död strax efter födseln
Eva Regina,1867-1918ogift

Alltså finner vi att min mormor hade elva förlossningar på 14 år. Hon hade mänskligt sett gjort rätt för längre mammaledighet än vad hon verkligen fick. Hon tog händelserna i Eden och den tragiska flyttningen till Rocksjöliden hårt. Hon hade varken vilja eller förmåga att ta vara på sig själv. Första tiden satt hon bara och stirrade i golvet. Mera därom längre fram.

Ja, så började den första dagen i Rocksjöliden. Morfar var tidigt uppe. Han hade ett nät i boden sen tidigare år. Det lade han ut i sjön den dagen han var upp och ordnade för bostaden. Nu väckte han sonen Jakob Petter, 15 år, att följa till sjön och vittja nätet, men han väckte också äldsta flickorna Kajsa, 14 år och Anna (min mor) 12 år för att de skulle passa de andra när de vaknat, främst mormor. Alla var ju trötta efter förra dagens strapatser. Det skulle inte ta så lång tid att vittja nätet nu då han hade hjälp att styra flotten, de måste använda i stället för båt. Allt gick bra och fångsten var oväntat stor, fisk i massor och mat för hela veckan framöver. Nätet rensade de och lade ut på nytt. Fiske var huvudnäringen han riktade in sig på första tiden.

Den här första dagens morgon blev det oväntat fest i bodstugan tack vare fiskfångsten från sjön. Grytor och tråg fanns sen tidigare år och nu var det att koka och steka efter önskan. Litet salt hade de orkat bära från Eden och något fanns det i bodstugorna sedan tidigare år. Det blev en smaklig måltid, den första på Rocksjöliden, trots att varken bröd eller smör fanns, bara fisk, fisk och åter fisk. Alla åt så tårarna rann, i synnerhet barnen. Nu behövde de inte kivas om bitarna och så mätta hade de aldrig känt sig i hemmet på Eden. De ville inte tillbaka.

Svagåret 1867 drabbade ju alla i byn lika hårt. Barkbröd hade redan använts även bland bönderna, kor och djurbesättningar hade måst slaktas dels på grund av foderbrist och dels på matbrist för befolkningen. Att svårigheterna för morfar blev särskilt hårda berodde ju mest på de många barnen och att han på 17 år byggde upp sin gård. Samtidigt deltog han ju solidariskt i de samfällda arbeten och utgifter för byns uppbyggnad tills det blev konkursauktion och den hänsynslösa vräkningen dagarna före midsommar. Mormor vägrade och måste med så milt våld som möjligt ledas ut ur stuga.

Första dagen i det nya hemmet i fäboden var det mycket nytt att uppleva i omgivningarna. De kände ej av de nya bekymren som de äldre barnen fick ta del av. Hjälpa morfar och planera för framtiden var deras plikt och livsuppgift. Matfrågan stod ju främst. Vid midsommar fanns inga skogsbär och inga andägg var färdigruvade och smått om övrigt vilt. Under svagår tycks allt försvinna. Nu hade de att tillvarataga och torka de små fiskefångster som ej behövdes till mat för dagen och att samla bark till bröd om de lyckades komma över mjöl som behövdes för att baka. Sen var det att samla myrstarr och kamma till skohö mot vintern.

Nu hade kreaturstammen i hembyn Eden minskat under de här nödåren så ägarna till de övriga stugorna ansåg den lilla djurbesättningen de hade behövdes hemma för den lilla mjölkskvätt de kunde ge. Alltså hade morfar inte några grannar att vänta från det hållet de närmaste åren. Till närmsta granne var c:a 5 kilometer, till Sunnersta, ¾ mil till Kläppsjö, och lika långt till Ås och Degersjö något längre, över en mil till Holmsjö – allt fågelvägen. Morfar besökte dessa byar ofta. Han var händig i olika yrken, smed, murare, snickare och timmerman. Han fick arbeta dagsverk än här och än där. Betalning fick han in natura. Alla var fattiga men de delade med sig hederligt. I Kläppsjö fick han en säck mjöl av fruset svagårskorn som byn skramlade till. Alla kände till hans svåra belägenhet och nu hade han mjöl att blanda till barkbrödet. Givmilda var de även i de andra byarna. Han fick hederligt betalt för sina dagsverken.

Men vintern nalkades och bostadsfrågan tryckte på. En dryg kilometer från fäbon fanns vad som kallades Östra stället, avsett som kronlösning av hela Rocksjöliden, skogsmark med en areal på bortåt 300-400 seland. Enligt historien var det Edens byamän som anlade Östra stället med nödiga åbyggnader, enligt den tidens krav, och odla 20 kappland. Men ingen ansökan om kronlösning. Kraven vid alla kronlösningar i Norrland var att någon skulle stå som nybyggare och åbo. Den förste som bodde i Rocksjö var en Daniel Petter Danielsson från Åsele och hans hustru, som var från Degersjö. De flyttade till Östra stället 1860 och bodde där till 1868. Då flyttade de därifrån till Långsele. Man kan förmoda att D P Danielsson ej hade bosättningstillstånd i Rocksjöliden.

Nu hade Östra stället med åbyggnader stått obebott nära ett år. Sedan morfar fått säker uppgift om att den förre åbon ej kom tillbaka flyttade han resolut till stället utan att söka besked från någon myndighet.

Det led mot höst. Nu var den en gladare familj som flyttade än den gången vid midsommar från Eden och faktiskt hade de inte mer buföring än den gången, mat, torkad fisk, lingonsylt i stora kaggar, visserligen osockrad, men ändå, barkbröd och lager av samlad bark för vinterns behov, skohö mm, kokkärl, tråg och attiraljer för köket hade de samma som i fäbon. Även mormor var glad för första gången på åratal, men hon suckade och ställde frågan hur länge de skulle få vänta till nästa vräkning. Hon hade dock bättrat sig otroligt efter de tre månaderna i fäbon. Nu behövde de ej vakta henne längre utan hon kunde nödtorftigt ta var på sig själv.

Stugan de flyttade in i var timrad av kärnvirke, bilad (täljd) på insidan, boningshus i storlek 6×7 meter med stor öppen spis, två stora fönster med små blyinfattade rutor, inga innanfönster, en kammare 3×7 meter, ett fönster i samma modell som i boningsrummet men ingen eldstad, förstuga 3×7 meter, bara släta väggar, bred ytterdörr (ingångsdörr) och förstugubro flera trappsteg hög. I den stugan bodde de till 1914, men mera därom längre fram.

Ja, nog var de glada för bostaden men svårigheterna var inte över med det nu mot vintern. Det behövdes mycken ved för den stora öppna spisen. Då inget lager av ved fanns fick 14-åriga Kajsa, 12-åriga mor, och 11-åriga tvillingarna Magnus och Maria klara den frågan Det fanns ju gott om ved i grannskapet men de måste hugga och draga fram den till stugan. Det var svårt, djup snö och kallt och varg fanns det så de måste hålla sig nära varandra hela hopen. Mor berättade att de såg en varg som satt och ylade mitt på dagen på den stora myren ett 50-tal meter nedanför gården.

Morfar och sonen Jakob Petter hölls för det mesta borta på arbete. Nu hade morfar börja söka kronlösning. Nödiga åbyggnader fanns ju, så även de 20 kapplanden odlad mark som fordrades så han hade gott hopp om att lyckas. Han hade ju trots sin fattigdom rykte om en hederlig vandel. En tjänsteman anställd hos Björkå AB, Nils Mild, erbjöd dig hjälpa morfar med ansökningshandlingarna så att han skulle slippa det besväret. Så skedde också. Efter en tid fick morfar meddelande från Mild att kronlösningen hade lyckats så nu kunde han tryggt slå sig till ro som ägare till nybygget Rocksjöliden. Handlingarna skulle han få senare.

År 1870 inträffade högkonjunktur på trävaror vars like ej förekommit varken förr eller senare. Skogsavverkningar sattes igång överallt, flottledsbyggen i Tärnickån för sommararbete och arbete fanns för morfar och de unga sönerna Jakob Petter 16 år och Magnus, 12 år, året om. Nu stundades goda tider som höll i sig till 1879 då det blev kursfall så hårt att de som hade kontrakt på körning fick dem annullerade.

Morfar med söner hade dock väl utnyttjat de goda tiderna. Redan sommaren 1871 skaffade de sig både kor och getter. Potatis och korn gav goda skördar ur de 20 kapplandens odling, som nu snabbt utvidgades av familjens energiska nyodling. Alla var med, mormor frisk och kraftig och alla arbetade till lång in på nätterna, särskilt när det gällde att slå och bärga den frodiga starren från myrarna till vinterfoder åt kreaturen – då frågades det inte efter vila.

Rocksjölidsfolket fick rykte om sig vida omkring som ett kraftigt outtröttligt folk. Väglösa som de var fick de bära allt i mes, både korn till kvarnen och andra varor som behövdes. Det talades om att mormor bar en halv tunna korn i mes till kvarnen i Kläppsjö, ¾ mil.

Det stora kursfallet 1879 gällde bara trävaror som blev värdelösa, men det blev inget svagår för jordbruket. Många hade dock misskött sina jordbruk för de höga förtjänsterna i skogsarbete men så hade inte skett med Rocksjölidfolket. Nyodlingen hade utökat åkern som gav goda skördar av korn och potatis och jorden var bördig.

Åren gick och barnen växte till. Alla stannade hemma och sammanhållningen var den allra bästa. Men så en dag fick de en jobspost så mormor utbrast: ”Är det ny vräkning som jag alltid fruktat och upplevt mest i sömnen alltsedan resan från Eden?” Det kom en tjänsteman från Björkå AB och talade om att den där Nils Mild hade kronlöst nybygget Rocksjöliden i sitt namn med morfar som godkänd brukare och åbo. Nu hade Mild dött och var i så stor skuld till bolaget att de beslagtog all hans egendom, däribland nybygget Rocksjöliden. Björkå AB var alltså numera ägare.

Tjänstemannen tröstade emellertid mormor med att den här gången var det inte frågan om vräkning. De tänkte bara ordna så att morfars skulle få bo kvar säkrare än som åbo under Mild. Under de år som gått hade de odlat och förbättrat jordbruket så berömvärt att bolaget erbjöd dem att få sitta kvar som arrendatorer för all framtid. Arrendekontraktet hade han med sig där de erbjöds fri jakträtt på bolagets marker, fritt mulbete för alla deras kreatur, rätt till fri vedbrand, likaså rätt att slå och tillvarata starren på myrarna som förr och framför allt skulle de ha första företräde till bolagets arbete både inom skogs- och flottningsarbete.

Men nybygget Rocksjöliden var bolagets egendom. Som arrendator hade de att betala en arrendeavgift till bolaget med 200 kronor per år. För det arrendet skulle de få arbete hur än tiderna växlade framöver. Det behövdes ingen övertalning av morfar. Han föll för de goda förmånerna i kontraktet och skrev omedelbart på. Men mormor vägrade att sätta dit sitt bomärke (X). Hon kunde inte skriva. Bolagsombudet försökte med övertalning men utan framgång. Morfar förklarade att hon inte var fullt tillräknelig efter vad hon varit med om tidigare, men det dög säkert med bara hans namn.

Så gick några år, men så har det berättats att bolaget ej fick klar lagfart på nybygget utan mormors underskrift. Hon var ju fortfarande ägare till halva nybygget. Nu kom alltså bolagstjänstemannen med nya övertalningsförsök. Sönerna Jakob Petter, Magnus och Nicke var nu vuxna och rädda för process. Det blev därför överenskommet på så vis att de tre bröderna skrev under morfars tidigare arrendekontrakt och de villkor som där stipulerades med tillägg att morfar och mormor skulle ha kristlig vård till döddagar och att Björkå var ägare till hela nybygget.

Om de här orättvisa affärerna pratades länge bland utomstående folk, men på Rocksjöliden var alla nöjda, till och med mormor (nu var både hon och morfar födorådstagare). Sönerna hade lärt att det var bättre att betala arrende än att vara ägare till skogsegendom. Alla listiga spekulationer kring stora värden var de både för ärliga och för oskolade för att klara av.

Både Nicke och Magnus förblev ogifta livet ut. Jakob Petter gifte sig med en kvinna från Långsele. Arbetsstyrkan på Rocksjö var nu tre karlar och på kvinnsidan var och förblev systrarna Maria och Gustava ogifta livet ut även de. Tillsammans med Jakob Petters hustru var de alltså tre av båda könen. De övriga systrarna var utflyttade på annat håll och gifta. Jakob Petters hustru hade tagit sig an en moderlös flicka (släkting) på ett år. Hon hette Hanna Östensson och blev med tiden de gamlas starka stöd. Jakob Petters äktenskap blev barnlöst. Han byggde en egen stuga för sig och sin familj, men var fortfarande ledaren och den starka handen för livet och allas förehavanden. Sammanhållningen syskonen emellan var lika god som när de kom utblottade från Eden.

År 1909, 40 år efter de tragiska dagarna jag skildrat när de kom från Eden, fick jag följa mor till hennes så ofta skildrade Rocksjölia. Det var en upplevelse för mig, 11-åringen – den stora stugan, det stora köket, de kala bilade väggarna, den stora öppna spisen, de två normalstora fönstren med blyinfattade rutor utan innanfönster – allt som jag tidigare beskrivit. Morfar hade dött några år tidigare men mormor levde. Hon var 81 år då och mycket svagsynt, en rund liten gumma med silvergrått hår. Hon hade svårt att gå så hon bad mig komma fram för hon ville känna hur pass stor 11-åringen var. Hon lade handen på mitt huvud och sade: ”Du är nog bra liten än men du kommer att växa med åren och bli en stor stark man. Gud välsigne dig, pojk”. Jag tyckte mormor var vacker där hon satt.

Mormor dog året efter, 1910, 82 år gammal. Inomhus hade inget ändrats under de 40 åren. I övrigt rådde trygghet och välstånd. Nu hade de sex kor, tre kvigor, ett par kalvar, 15 får och lika många getter och två glittrande granna hästar. Två bodar hade de byggt i fäbodmodell där ost och övriga jordbruksprodukter var uppradade. Stenkällare hade de också byggt. Bakugn var inrättad i Jakob Petters stuga. Nästan största området av de 18 tunnlanden vildmark var uppodlat och besått, korntegar, klöverhölägdor och potatisland och allt blommade i stor yppighet.

År 1910 tillkom en lag att varje större jord- och skogsägare var skyldig att bygga tidsenligare bostäder för både folk och fä åt sina arrendatorer. 1912 sattes byggnationerna igång i Rocksjöliden. Nu blev det liv och goda tider för invånarna. Olika yrkesmän kom till och alla behövde mat och livsförnödenheter som mostrarna fick sälja av sina produkter och morbröderna fick hjälp i bygget. Även hästhjälp behövdes till framforsling av virke från skogen, sten och grus mm . Alla tre karlarna fick vara med hela tiden och fick dagpenning av bolaget för att bygga åt sig själva. Fantastiskt, tyckte de och prisade morfars arrendeöverenskommelse. Bygge av stort nytt bostadshus började man med.

Nu var Jakob Petters hustru död, så Jacke och fosterflickan Hanna fick ena halvan av huset med kök, järnspis, skafferi, kammare och skrubbar, likaså halva övervåningen med ett rum plus vindsutrymme. Andra halvan av huset blev något större för Nicke, Magnus, Maria och Gustava. Där var gott utrymme, stor förstuga och bred trappuppgång som familjerna använde gemensamt. Sen byggdes stor ladugårdslänga med 10 båsplatser för kor, boxar för kalvar och kättar för grisar samt en avdelning för får och getter. Stallet var lika rymligt tilltaget, redskapsbodar och vedbod, kornbod för förvaring av diverse jordbruksprodukter och matvaror. Övre våningen av hela längan var avsedd för hö och halm med uppkörningsbrygga och brädgolv i hela längan. Gamla stugan som jag tidigare beskrivit fick stå kvar men snyggades till med tapeter och målning och fick tjänstgöra som sommarstuga. Det omfattande bygget tog tre år eftersom man byggde bara sommartid då, allt enligt den tidens byggnadsstandard.

År 1918 gjorde jag ett nytt besök på Rocksjöliden. Det var mitt i slåttern. Nu hade de goda inkomsterna under bygget av huset gjort dem bärkraftiga att köpa tidsenlig redskap för jordbrukets skötsel, plogar, harv, gödselkärra mm, och så höjden av all teknik – slåttermaskin som de kallade Slåttarn – tidernas bästa slåtterkarl. Nu fick de bara sitta på och åka medan de mejade ned de frodiga klöver- och timotejlägdorna. Dragkraft hade de i de två granna hästarna. Ofta kom någon bekant skogsvandrare och hälsade på, stannade några dagar och hjälpte till med hässjningen. Det var trivsamt hos Rocksjölidfolket. Sedan höstskörden var över gav de sig ut och slog den frodiga myrstarren. Det var slitsamt som vanligt men de ansåg att det var viktigt att inte ensidigt utfodra korna bara med odlat hö, hur kraftigt det än var. De måste även använda myrstarr för undvikande av ”mangfålltörka” hos kreaturen.

År 1926 gjorde jag en hel veckas visit i Rocksjöliden – semester. Då var det strålande liv. Edens fäbodar var befolkade och i full användning. Hanna var i vuxen ålder, ungdomar från andra byar kom till dans som Hanna ordnade i gamla stugan. Med musik var det skralt ibland, men hästgetaren Lappojken fanns tillhands och han satt i ett hörn med händerna på knäna och trallade. Nu hade morbröderna lejt en dräng som bodde hos Jakob Petter och Hanna, det blev kärlek och när Jakob Petter dött 1928 gifte sig Hanna med drängen 1929.

Drängen hette Albert Nilsson och 1930 föddes deras första barn, en flicka döpt till Anna-Stina. Hon var det första och det enda barn som fötts på Rocksjöliden. Detta hälsades med stor glädje av Rocksjölidfolket. De hade nämligen redan börjat bli manfall i den gamla syskonskaran. Jakob Petter dog 1928 och Gustava 1929. På kvinnosidan var det bara den ganska giktbrutna Maria och så Hanna då – kraftig i arm och vilja, uppväxt på Rocksjöliden sen 2-årsåldern, kunde allt om livet och skötseln av ett hem och jordbruk. Hon och hennes man Albert hade redan skött om tunggörat några år så Nicke och Magnus var liksom på sidan. De deltog dock efter bästa förmåga och var beredda att överlämna arrendet till de unga nygifta och själva med tiden söka sig närmare bygden, åtminstone så pass nära att de kunde höra kyrkklockorna.

Nu hade de tänkt köpa en stuga i Solberg där de var kyrkskrivna, men vid en begravning i Junsele efter en Edensbo 1931 träffade Nicke en Jonas Forsén som nu var ägare till det hemman som de så brutalt drivits ifrån den gången 1869 då de bar Nicke i konten till Rocksjö. Då erbjöd nämnde Forsén Nicke att de skulle få en tomt gratis av honom, så de fick bygga och bo på deras pappas före detta hemman i Eden. En såg fanns i närheten och hjälp med byggnadsvirke utlovades också. Nicke antog anbudet.

Nu hade jag, Rickard, nyligen byggt min egen stuga så Nicke bad mig vara rådgivare angående vad som skulle köpas och hur mycket osv. Jag åtog mig uppdraget och gjorde en ritning efter hans egna önskningar, räknade ut vad som behövdes av varje slag från cement till grund, järnspis, tegel till skorsten, spik och järnvaror av olika sorter, fönsterglas och snickerier mm. Detta lämnade vi ut på anbud. Det lyckades bra och när en byggmästare från byn åtog sig bygget fanns allt på plats.
Våren 1932 sattes bygget igång. Redan under sommaren och även tidigare hade djurbeståndet realiserats och på hösten hölls auktion på inventarierna och så var man klar att resa tillbaka till sin födelseby, men den här gången hade de råd att hålla sig skjuts. De som nu var kvar från den tragiska flyttningen 1869 var Nicke, född 1864, Magnus född 1858 och hans tvillingsyster Maria. Nu bodde de i högönsklig välmåga i egen stuga på sin pappas jord.

Magnus dog 1943, Maria dog 1940, Nicke dog 1945. Han var den siste av syskonen Anders Jacks barn. Efter Nickes död 1945 övergick stugan till anläggningsarbetaren Rolf Själander. Hanna och hennes man Albert Nilsson hade redan flyttat till Junsele så rätten till arrendet överlät de till en Olov Petter Edström som förstörde på den välvårdade gården, rev och brände både löst och fast som ved. Bland annat brände han upp de hus som fanns kvar i fäbodarna. Endast spiselstolpen i morfars störelse räddades och finns kvar i Eden.

Efter honom kom en mer förslagen herre, Edvin Olofsson från Alfredshem. Han ställde sig på god fot med bolaget, sökte och fick bidrag (AMS) till bilväg från Sunnersta till Rocksjöliden. Nu fick bolaget bilväg och kalhögg hela skogen runt Rocksjö. Själv fick han avverka all björk som han sålde till snickerifabrik i Ö-vik och gjorde goda affärer. I grannbyarna kritiserades även han för sin framfart, men han fick också beröm från olika håll. Han hade 11 flickor, alla överbegåvade som kom ut i skolor med höga betyg. Det började skrivas i tidningarna om det nya idoga folket som kommit till Rocksjöliden. De var jordbrukare som även odlade köksväxter. Bland annat hade de anlagt ett trädgårdsland på toppen av den omtalade Rocksjönipan. Där ställdes även bänkar så man fick sitta och njuta av den vackra utsikten. Hushållningssällskapet kopplades in, det blev diplom och tidningsberöm. AMS-bidrag beviljades för bilväg från Sunnersta och den kom till omedelbart. Sedan 1926 hade jag inte besökt Rocksjöliden.

År 1979 åkte jag med en släkting dit för att se härligheten. Det var prima bilväg från Sunnersta men framkommen till byn kände jag en besvikelse. Av de omtalade köksväxterna fanns bara ett kålrotsland på knappt 10 m2 och två kålhuvuden mot söderväggen. Potatislandet var knappt hälften så stort som det jag var van att se, den gamla stenkällaren hade rasat ned och i de små hölägdorna lyste inga klövertoppar. Husen stod ju kvar men rödfärgen hade börjat flagna bort. Av arbetsfolk såg jag ett par yngre män som höll på att bygga ett par hus av sportstugemodell.

År 1982 åkte jag ännu en gång dit med en släkting och parkerade bilen vid lagårdsväggen. Jag hade mera gott om tid den här gången och kunde vandra omkring. Jag sökte märken efter olika platser, gethuset och den plats där moster Maria kokade mese och den sten jag metat på och ätit rörost mm. Bl a sökte jag mig upp till den omtalade köksträdgården uppe på nipan. Den visade sig vara en tidningsanka av värsta slag. Stigen dit upp som jag följde 1926 hade helt växt igen med små granar så tätt att jag fick krypa genom snåren. Uppe på toppen var det lika snårigt, marken var så orörd, här hade säkert ingen spade eller yxa använts ens på morbrödernas tid.

De stora stenarna som jag klättrat upp på för att få bättre utsikt fanns kvar även nu, men vad jag såg var kalhugget runt om, flera kilometer stenöken. Litet snopen vände jag tillbaka till min kamrat vid bilen för att hugga in på våra medhavda smörgåsar. Då ropade en flicka in oss så att jag fick tillfälle att prata med arrendatorn Olofsson. Han var nu ganska giktbruten. Hans fru hade dött för c:a fem år sedan och han hade nu en av de elva flickorna hemma.

Han skröt nu över hur han slitit och förbättrat och kostat på. Han hade avbalkat de stora rummen, murat en ny skorsten mm, och så hade han brutit utfartsväg från byn. Jag lät honom hållas men till sist talade jag om att jag hade mina rötter härifrån.
– Det här är min morfars ställe och jag kände till villkoren i morbrödernas arrendekontrakt. Att du satte fart på vägbygget hit och t.o.m. fem kilometer längre bort till Kronoparken skall du ha all heder för, att de 18 tunnlanden åker krympt och blivit beväxt med sly sen morbröderna reste 1932 vill jag inte klandra dig för. Du blev änkeman och trots bilväg och dina elva flickor förstår jag att du känner dig ensam då t.o.m. värken sätter åt. Tiden är sådan nu att fina jordbruk läggs ned och åter förvandlas till vildmark även om fina sportstugor byggs upp bland slyet. Men vad jag mest vill tacka dig för är den fina andan och gästfriheten som strålar emot oss främlingar och jag känner att trots stora förändringar vilar gamla Rocksjölidens atmosfär och gästfrihet kvar.

Med ett varmt tack till avsked och en önskan om hälsa och god fortsättning skildes vi som bästa vänner.
Sedan fortsatte vi till Edens fäbodar som ligger dryga kilometern längre bort, den enda hemvist morfar hade rätt att söka sig till sedan han så brutalt drevs bort från hemmet i Eden. Alla stugor var borta men fäbodvallen var renkrattad och en snygg sportstuga fanns på den gamla bovallen. Jag sökte bland de murgrund som fanns efter stugorna och hittade en som jag med säkerhet konstaterade var morfars – den stora platta stenen som hade utgjort spiselhäll. Jag blottade mitt huvud och föll i djupa tankar.

Det var här familjen samlades kring elden, trött och slut efter den tunga resan från Eden första kvällen, hungrig och utan mat. I tankarna såg jag deras första morgon kring spisen, barnen visserligen utvilade men hungriga och jag såg den strålande glädjen i deras blickar när morfar kom från sjön med den stora fiskfångsten. Det blev fart kring den här stenhällen, det kokades, stektes och åts fisk, bara fisk utan sovel, tills alla kände sig så mätta som de inte känt sig förr, ens i hemmet i Eden.
Osökt i minnet kom jag på min mors älsklingssång som jag tyst sjöng för mig själv där jag stod:

”Ej sparven har lada,
dock räds han ej nöd,
som han må vi glada
förtrösta om bröd,
dock ett oss hugsvalar
bland växlingar här,
Guds ord till oss talar
Att Herren är när.”

Äntligen slet jag mig från spisruinen och sökte mig till bilen, där min kamrat hunsade mig för lång väntan, varefter han startade och förd mig hem från mitt – bra säkert – sista besök i Rocksjöliden.

Slut.

Försättsblad till Richard Sjödins, min mormors bror, berättelse om mesbärarfolket, ett släktled på min mors sida.

Följande generationer har sett dagens ljus efter Ann-Erika, 1857-1937, som var min mormorsmor.

Maria, f Sjödin 1883-1967, min mormor
Thyra, f Persson 1923min mor
Örjan, f1943
Maria, f Eriksson1966min dotter
Carina, f Eriksson1970min dotter

I Rickards berättelse säges att Kristina Persdotter och hennes make Jacob Persson skänkte ett hemman i lillegård till kyrkan.
Dock påstår jag att det var Peder Eriksson och hans familj, en generation tidigare år 1647, som skänkte det stora hemmanet i Lillegård till prästens försörjning och där man drygt 200 år senare kunde bygga Junseles kyrka. Påståendet grundas på att i boken Junsele kyrka – 100 år finns gåvobrevet avskrivet, som visar att det var Peder Erikssons familj som fullbordade gåvan.
Det visade sig under 1940-talet att detta hemman i dåtidens penningvärde var värt millionbelopp, varför tvist uppstod mellan Junsele församling och stiftsnämnden i Härnösands stift om äganderätten. Kungl. Maj:t avgjord tvisten till stiftnämndens fördel år 1962.

Det var alltså min mormorsmorfarsfarfarsfarfarsfar som med sin gåva kom att betyda mycket i Junseles historia.

Rickard Sjödin noterat en solig dag 1985-10-13